Klicka på "Inlägg via RSS"
Du får upp en gul ruta.
Tryck på den sista texten "Prenumerera på denna feed"
Då kommer det upp en liten ruta.
Tryck på "Prenumerera".
Här nedanför är länkar till olika tidningars senaste kultur/boknyheter. Länkarna uppdateras automatiskt med tidningarnas nyheter. När du klickar på dem kommer du till tidningen. För att komma tillbaka till Ulleruds Värld måste du sedan öppna sidan igen.
Recension mars 2023 av "Vem pep?" i nr 2 av tidningen Kattliv
Ukrainas fredliga flagga. Sädesfält under blå himmel. Som på en söndagspromenad här i Skåne. Måtte galenskapen vara över innan hela landet ligger i ruiner. Känner med alla dess kämpande människor.
Exakt en månad sen min feelgood- och pusseldeckare ”Gamla synder” med deckartanten Lillemor kom ut som ljudbok på Storytel. Lyckas denna färgstarka och levnadsglada dam väcka läsarnas intresse så väntar ytterligare två böcker i kulissen så både Lillemor* och jag håller förstås tummarna.
Gamla Synder: den långsinte dräparen
Så här beskriver förlaget henne: Mysdeckarserien om Lillemor Stenlund är perfekt för dig som söker den där härliga blandningen av spänning och charm. Du får följa med den karismatiska damen Lillemor och hennes man Torsten på sina resor fyllda av spänning.
Den lilla engelska staden Edenbridge framstår som en lugn och idyllisk plats, som gjord för att Lillemor och Torsten ska unna sig god mat, goda drycker och härliga upplevelser.
Plötsligt inträffar ett mord som väcker den sömniga staden till liv och gamla synder kommer upp i dagen. Vilka är det nakna paret på fotot? Vem tassar på vinden om natten? Och är det verkligen bara ett mord som begåtts?Istället för en lugn höstsemester väntar nu nya äventyr.
Detta är en deckare med hög mys- och feelgood-faktor och Lillemor visar sig vara en sann problemlösare i bästa Miss Marple-anda.
* Ja, hon är fiktiv. Eller nästan. Men jag tror att alla ni som skriver upplevt hur en karaktär nästintill kan komma till liv. Det är en underbar del av skrivandet. Och av läsandet.
Lillemor dök upp för ett antal år sedan och hur hon kom till ska jag berätta framöver.
Känslan när man ser något i ögonvrån. Något som verkar bekant. I väntan på nya numret av Skriva bläddrar jag igenom det förra. Alltid finns det något mer att läsa.
Tre sidor längre fram piper hjärnan och jag bläddrar tillbaka.
Jamen visst hade ögonen rätt fastän de var ute på egen utflykt! Det VAR mitt omslag längst ner till höger. Från första ljudboken om deckartanten Lillemor Stenlund: Gamla synder!
Precis som vi människor passerar texter genom olika stadier i livet. För en del går det snabbt, för andra mycket långsamt.
Gamla synder, pusseldeckaren där deckartanten Lillemor Stenlund löser gåtor i England, är till salu som ljudbok hos Storytel.
Manus för en kortare text i brevform är godkänt och publiceras förhoppningsvis i höst i en samlingsvolym.
Ytterligare ett manus, en ramberättelse med invända texter, är hos lektören sedan ett par dagar.
Synopsis för en ny roman är färdigställt och jag håller tummarna för att få stipendiepengar till färdigställande.
Fyra texter i olika stadier av sina liv, som alla hoppas på att nå läsare.
Gamla Synder
Det kan låta mycket men alla texter har tagit lång tid på sig att nå hit. Ytterligare ett manus har hittills varit hos två olika lektörer och jag har planer på att sända till en tredje. Jag vill så gärna att det blir riktigt bra. Den andra och del av den tredje lektörsläsningen kommer att betalas med stipendiemedel.
När är man egentligen klar?
Tre lektörer kan låta mycket men att i vart fall låta en lektör och en redaktör lämna synpunkter vill jag kosta på både texten och mig själv efter att ha investerat många timmars arbete i den. Jag höll på att glömma det senast. Texten är skriven under en utbildning, utgör till och med examensarbetet, och efter ett år eller flera med en text är man ganska trött på den. Nu räcker det sa jag till min utgivningskunnige vän. Som tur var stoppade han mig och konstaterade vänligt men bestämt att klasskamrater och vänner inte kan ersätta en lektör. Han hade förstås helt rätt. Så nu är text tre av de pågående hos lektör, Gamla synder har varit där, likaså novellen i brevform och så småningom ska även den nya texten dit.
Jag skulle skriva om katter genom historien och kom plötsligt ihåg en ledtråd i en av de skattjakter jag skapade till mig dotter för mellan 10 och 25 år sen. Det var en mordjakt och det illasinnade mordet som skulle utredas hade ägt rum för några tusen år sedan. Mordoffret var en katt och platsen var Egypten. Hela vårt hem gjordes, som vanligt vid skatt- och mordjakter, om. I hallen korsades Nilen, i biblioteket kunde man besöka ett nutida Egyptiska muséet och i uterummet gick man tillbaka i tiden till en balsamerarverkstad. Ja, i faraonernas Egypten balsamerades katter så visst kunde man hitta ledtrådar där.
Det jag nu erinrade mig var alltså en ledtråd. När en katt avled rakade alla i hushållet av sig ögonbrynen för att visa sin sorg. Det kunde jag använda i den text om katter jag nu skriver. Men var fanns källan?
Efter att ha sökt på internet ganska länge, och hittat några som skrev om just detta men var helt oanvändbara i en källförteckning, fann jag till slut den ursprungliga: en av de första verkliga historikerna, Herodontos från Halikarnassos.
Herodontos levde 484-420 f.Kr. och åkte på långa researchresor i Egypten och andra spännande länder. När jag läser Herodontos historia (utgiven av Norstedts 2000) slås jag av hur väl han berättar. Och det är just vad han texter är kända för: han samlar in fakta och berättar på ett på den tiden helt nytt och medryckande sätt för att rekonstruera historien.
Jag tänker på kursen Det förflutna och fiktion, som jag gick i höstas. Hur all undersökning av historia, inklusive arkeologi. måste innehålla en del av berättande och gestaltande för att man ska kunna förstå. Herodontos gör det exceptionellt bra. Stora, omvälvande händelser blandas med små detaljer som gör människorna levande.
Jag söker alltså bara efter bekräftelse på att han sagt detta om ögonbrynen, att jag kan använda honom som källa. Men som vanligt när jag söker uppgifter hamnar jag i en underbar och spännande djungel av berättelser och fakta. Boken är 589 sidor lång. Jag fastnar på de flesta och måste bara läsa innan jag kan söka vidare efter ögonbrynen. Jag letade bakifrån och framåt och fann dem slutligen på sidan 134. När en katt dör rakar man av sig ögonbrynen, när en hud dör rakar man av allt hår på kroppen. Döda katter förs till heliga rum i staden Bubastis, där de balsameras och begravs. Hundarna begravs var och en i sin stad i heliga gravar. Näbbråttor och hökar för man till staden Buto, ibisfåglar till Hermopolis. Björnar och vargar gräver man ner där man hittar dem. Krokodilerna i Tebe är en historia för sig men dem får du låna boken och läsa om.
Men resten av boken! Djur är bara en liten, liten del. Herodontos åker runt överallt, frågar ut och skriver ner. Inte helt okritiskt, ibland står det att han inte riktigt tror på vad han hör. Ändå skriver han och vilken skatt det blir idag, när man kanske kan läsa med en annan förståelse.
2.500 år gammal historia. Skriven av en man som bara blev 36 år (säkert mycket på den tiden). Och så spännande att läsa idag! Jag kommer in i en djungel av underbara berättelser och spännande fakta och kan inte sluta läsa. Jag lånade boken på biblioteket men funderar på att skaffa den om jag hittar denna upplaga på svenska. Nog finns det väl en lucka någonstans på historiehyllorna?
Jag sitter just nu på Litteralund, Sveriges största festival för barn- och ungdomslitteratur. Det är konferensen jag deltar i.
För ett par år sedan upplevde jag Litteralund på plats för första gången och gick på en mängd intressanta samtal men i år hålls Litteralund coronasäkrat via internet. Här är programmet.
Är det lika bra? Ja, till stor del. Mötena, trängseln, saknas. Men upplevelsen av live-mötena är precis lika bra tycker jag.
Just nu är det ”Att hitta rytmen i bilderboken” live på scenen:
”Bilderboksskaparna Emma Virke och Joanna Hellgren är aktuella i vår med sin första gemensamma bok Min mamma är snabbare än din!, men de träffades redan 2009 när de båda vann Natur och Kulturs bilderbokstävling. Hur har deras resor sett ut sedan dess? Här i samtal med Erik Titusson, Lilla Piratförlaget. ”
Jag lyssnar förstår medan jag skriver men nu går jag tillbaka för att kunna se dem också. Hoppas denna möjlighet att delta digitalt lever vidare efter pandemin!
I morgon är det dags. Opponering på min E-uppsats. Ja, inte bara min förstås, vi är sju kreativa kvinnor som snart avslutar masterutbildningen i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet i Växjö. Christine, Liv, Görel, Birgitta, Marie, Åsa och jag. Vi skriver inom olika genrer och precis som i kandidat- och magisterutbildningar i skrivande utgörs våra uppsatser av litterärt skapande som ska vara av högsta klass. Det är manus till utgivningsbara verk vi ska presentera och opponera på under en hel dag som, under dessa märkliga tider, inte kan äga rum på universitetet utan sker via zoom.
Linnéuniversitetet. Från en dag när jag var där ”på riktigt”.
När jag 2013 började kandidatutbildningen i Litterärt skapande i Lund hade jag ingen aning om att det skulle sluta här. Jag villa lära mig att skriva böcker, och det fick jag, men på köpet fick jag smak på lärandet och umgänget bland skrivande människor. Det var för hisnande 562,5 poäng sedan.
Utbildningarna har till stor delen varit på distans, med möten via zoom. De har hittills fört mig till universitet och högskolor i Lund, Växjö, Göteborg, Dalarna, Halmstad, Jönköping, Linköping, Luleå, Malmö, Sundsvall (Mitt), Umeå och Stockholm. Nu återstår det så få universitet att jag faktiskt börjat söka på just deras utbud för att se om det går att finna kurser även hos resten. Söker några redan i höst … Högskolorna är fler, det blir ett större projekt.
Ja, jag fick verkligen smak på lärande. Utbildningarna har definitivt fört mitt skrivande framåt. Dessutom har de lämnat ett spår av texter efter sig. Varje högskoleuppsats, inför varje opponering, har varit i form av litterära verk. Fyra längre, i olika genrer, är i olika stadier av att närma sig utgivning.
Även om jag vid detta lag fått förmånen att gå igenom en stor del av de skrivarutbildningar som finns vid svenska universitet och högskolor fanns fortfarande några kvar att söka till hösten 2021. Jag hoppas på filmmanus eller barnlitteratur vid Linné men har även sökt ett antal små, spännande kurser.
Vad gör man sen? Konstnärlig forskning talades det om redan när jag gick de första åren på LUFS (Lunds Universitets Författarskola). Kan det vara något?
Idag släpptes Gamla Synderpå Storytel. Det är den första ljudboken om mysdeckartanten Lillemor Stenlund som ges ut av Bookea.
Gamla Synder: den långsinte dräparen
Gillar du pusseldeckare, som ger lyssnaren en chans att lösa gåtan?
Gillar du smarta gamla tanter?
Gillar du resor?
Gillar du god mat och dryck?
Häng i så fall med Lillemor på en tur till England! Trivs du i hennes sällskap kommer förhoppningsvis fler av böckerna om henne ut i ljudform.
Inspirationen till böckerna om Lillemor föddes när jag mötte en genomsnäll, kaxig, helmysig och självsäker tant i sjuttioårsåldern under en resa till Brasilien. ”Hon borde vara detektiv” tänkte jag och insåg sedan att det var just vad hon kunde få bli, i bokform. Själv var jag trött på alla deprimerade män och utarbetade småbarnsmammor som hade huvudrollen i var och varannan deckare under den tiden och ville överraskas av en positiv individ. Ur detta föddes en klurig tant. Jag hoppas du också ska gilla henne.
I Gamla Synder går sommaren mot höst och Lillemor är sugen på en resa:
Den lilla engelska staden Edenbridge framstår som en lugn och idyllisk plats, som gjord för att Lillemor Stenlund och hennes man Torsten ska kunna unna sig god mat, goda drycker och nya upplevelser.
Plötsligt inträffar ett mord som väcker den sömniga staden till liv och gamla synder kommer upp i dagen. Vilka är det nakna paret på fotot? Skall Laura få sitt arv eller kanske istället hamna i fängelse? Vem tassar på vinden på natten? Och – är det bara ett mord som begåtts eller kanske flera?
Istället för en lugn höstsemester väntar nu äventyr, upplevelser, nya vänner och kulinariska upplevelser för Lillemor och Torsten. Detta är en deckare med hög feelgood-faktor och Lillemor visar sig vara en sann problemlösare i bästa Miss Marple-anda.
Nu är det dags för hemtenta på kursen ”Katters personlighet och kommunikation” vid Linköpings universitet. På distans, givetvis. Var lär man sig bäst att tala med katter om inte tillsammans med dem?
Jag har märkt att universitetskurser är vanebildande. Det började för min del på allvar med Lunds Universitets Författarskola, LUFS, för åtta år sedan och sen dess har begäret bara växt. Efter kandidatexamen i Lund blev det magister i både Lund och på Linnéuniversitetet. De följdes av kurser i litteratur och skrivande vid universiteten i Malmö, Jönköping, Dalarna, Stockholm, Umeå, Luleå, Göteborg och Sundsvall. På Linnéuniversitetet har jag frossat i Kriminalromanen, Bilderboken, Barn och ungdomslitteratur, Att skriva fantasy, Litteratur och genus, Att skriva kritik och essäistik och i höstas Det förflutna och fiktion. Det blev utsvävningar: vikingarnas språk (om man någon gång vill skriva eller läsa runor). Och nu då ett steg till: utom-mänskliga språk. Inte första steget på den vägen i och för sig, jag har tidigare läst Moraliska djur vid högskolan i Dalarna.
Kanske behövs inte kursen för att kunna konversera med familjens fyra kissar. Sextio år med katter och andra djur verkar ha vässat mina sinnen. Trots att hörseln blivit sämre med åren förstår jag numera betydligt bättre vad de säger. Kanske är empati det ”sinne” som ökar med åldern? Mest förbluffande är att inse hur väl de andra djuren förstår oss. Och varför inte. Om man flyttat till Kina och bott där ett helt liv skulle man nog förstå kinesiska även om man aldrig hört ett ord innan man kom dit. Katterna behöver definitivt inte kursen. Men jag knagglar vidare. Det är på sluttampen nu och med VG på bägge de tidigare uppgifterna så vill jag inte sjunka till G eller kanske rentav U.
Blir du nyfiken på kursen? Ansökningsperioden till höstens kurser är avslutad men denna kurs kommer att öppnas igen 16/7 för sen anmälan så det finns en chans! Den ges både på campus och på distans. Vill du tala med katter så klicka här.
Dags att sluta blogga och börja läsa.!
Men först ett par boktips för dig som också vill kunna tala med katter:
Har du också känt hur humöret vaknat till och börjat börjat testa vingarna? Kanske är det solen som värmer ansiktet även om aprildagarna kan vara kyliga. Kanske gullvivorna och gråsparvarnas högljudda samtal i schersminen. Kanske att ett skolår via zoom börjar närma sig examen. Kanske löftena om vaccin och en liten, liten möjlighet till utflykter i sommar. De kommer alltid så här års men i år känner jag dem starkare än vanligt: de årliga, vårliga krafterna.
Gunnar sover på öronen i rabatten
Gule Gunnar njuter av våren mellan julros och gullviva. Som mellan hägg och syrén, sett ur ett lite längre perspektiv och på väsentligt lägre höjd. Noshöjd, för att vara exakt. Om nu inte Gunne Bunne hade haft för vara att vila stående på öronen. Gunnar är hittekatt. Han hittade oss för tio år sen och dök upp på balkongen där han satt och vinkade in till oss. Någon ägare gick inte att finna trots annonser och han vägrade att följa med någon annan hem så han fick flytta in hos oss och våra katter.
Våren har varit omvälvande för honom. Det visade sig att han har forl och stora problem med tandköttet. Nu är alla tänder bortopererade och han är som en ny person. Han har haft mycket ont utan att vi vetat om det, varit lite arg för det mesta. ”Är han glad?” sa sköterskan vid återbesöket i mars. Glad, tänkte jag. Hur vet man om en katt är glad? Men sen märkte vi att det var han! Han började umgås mer och hoppade upp i sängen för att klappas. Ja, Gunnar är glad!
Nu är det en ny Gunnar som upplever våren. I hans lilla gula kropp har de vårliga krafterna blommat ut för fullt.
Gullvivan, julrosen och gule Gunne-Bunne
Det blir inga majbrasor i år heller och inga studentsångare men våren, den kan inga pandemier stoppa. Kanske blir det istället tid för skrivande? Varför inte en novell om våren? Du vet väl att du hittar listan över pågående skrivartävlingar här? Femton stycken på gång just nu.
Har du tråkigt under pandemin? Längtar du efter att få resa bort? Tills vi alla kan göra det i verkliga livet finns möjligheten att resa i fantasin.
Sätt dig bekvämt som i en flygplansfåtölj. Servera dig det du skulle beställt på planet. En kopp kaffe? Ett glas vin? En liten whisky? Ett läckert bubblande glas Coca Cola? Kanske en påse jordnötter eller en smarrig muffins? Sen sätter du på ljudboken, lutar dig bakåt och sluter ögonen. En mjuk röst tar dig med, långt bort.
Du har valt att resa tillsammans med Torsten och Lillemor Stenlund. De är ett trevligt sällskap, glada och lätta att umgås med, och de älskar resor, god mat och människor. Nu är ni på väg till England. Du ska få bo med dem ett par veckor och uppleva den engelska landsbygden, med järnekshäckar och små byar. Säkert blir det också utflykter till London, med shopping och teaterbesök. Världen väntar på dig och du behöver varken coronapass eller munskydd.
Men räkna med att få jobba en del. Ni vet det inte nu, men paret Stenlund kommer att behöva din hjälp med att reda ut en gåtfull situation som ni snart hamnar i. Du kommer att stöta på nya mord, gamla mord och en härva av lögner. När du möter Stenlunds son, som arbetar i England, inser du att även han och hans flickvän behöver din hjälp.
Många hade kanske blivit störda av att se sin semester cirkla kring brott och gåtor men Lillemor njuter av det och det kommer även du att göra. I hennes sällskap har man aldrig tråkigt!
