Eva Ulleruds Skrivarlya

Min nya fackbok Klara Tentan är just nu i slutfasen. Anders Nyman på mitt förlag Whip Media och skickliga redaktören Susanne Hydén jobbar för fullt inför planerad utgivning vid årsskiftet.

Nu ska jag läsa senaste utkastet från Anders.

Trevlig helg och glöm inte kolla tävlingslistan, den är nyss uppdaterad!

Pär bjuder på en poängnovell till Halloween!

Det var verkligen en vacker trakt. Jag befann mig en bit söder om Vännäs där naturen hade något friskt över sig. Trots att det var rätt nära till mera tätbebyggda områden kändes det som om jag var långt ute på landet.

  Framför mig hade jag en stor villa i äldre stil. Den hade en träpanel som var i ljus färg och fönsterna var spröjsade. Allmänt kallades den för Gustavs hus. Detta efter ägaren som bott där så länge men nu till sist hade gått bort.

   Av en ren slump hade jag råkat över höra två herrar när de pratade om Gustav och dennes gamla bostad. Det som väckte mitt intresse var påståendet om att det spökade där. En av männen hade gedigna kunskaper i ämnet som han delgav sin vän. Många av de iakttagelser som gjorts där genom åren tillskrevs spöken. Huset ansågs vara hemsökt.

   Jag bestämde mig direkt för att besöka stället. Fanns det spöken där på riktigt så var jag tvungen att träffa dem. Allt annat var otänkbart.

   Sagt och gjort! Förväntansfull stod jag nu utanför Gustavs hus och var redo för en inspektion.

   Jag började min runda i hallen. All inredning verkade finnas kvar i den annars övergivna fastigheten. Mot väggen stod till och med ett brännbollsträ lutat.

   I köket var det snyggt och städat. Bara ett omslagspapper till en västerbottenost låg kvarglömt på bänken.

   Undervåningen dominerades av ett väl tilltaget vardagsrum. Soffgruppen såg inbjudande ut och på bordet hade någon lämnat en roman med ett bokmärke mitt i. Den hette ”Ormens väg på hälleberget” och var skriven av Torgny Lindgren. En författare som var från vårt landskap och därför extra populär här.

   Hemtrevligheten till trots var jag besviken. Jag längtade mycket efter att bryta min sociala isolering. Men som vanligt var jag det enda närvarande spöket.

   Dyster till sinnes gled jag genom väggen till nästa rum.  

Kraxa ger ut noveller i bokform, som Novellix. Genren är fantastik. De tar bara emot manus under några dagar och denna gång är det 27/10 – 2/11. Novellerna ska vara 5.000 – 9.000 ord långa och du får bara skicka in en novell. En rolig och lite annorlunda novelltävling tycker jag.

Mer om reglerna här:

Vi söker nu noveller till vår novellutgivning. Varje novell ges ut som en egen liten bok och ingår i Kraxa förlags prenumerationstjänst för noveller. Platsar din novell blir du erbjuden att bokkontrakt och ett arvode baserat på upplagans storlek. Titta gärna på vår tidigare utgivning här!

1. Novellen ska tillhöra fantastikgenren. Till det räknas alla berättelser som innehåller ett fantastiskt element. Science fiction, fantasy, skräck och alla undergenrer som finns däremellan. 
2. Novellen ska vara mellan ca 5000 – 9000 ord lång. Är den alldeles för lång eller för kort läser vi antagligen den inte.
3. Endast en novell per person. Har du flera noveller, välj ut den som du tycker är bäst och skicka in!
4. Skriv ett kort följebrev som presenterar dig och din novell.
5. Skicka in novellen och följebrevet genom formuläret nedan (aktiveras för inskick under aktuell period)
6. Hur lång tid det sen tar innan du får svar om din novell vet vi först när vi ser hur många manus vi får in. Men vår ambition är att ingen ska behöva vänta för länge!

Lycka till!

Det var både roligt och givande att tala om lättlästa deckare med Johan Anderblad och Karin Salmson på Bokmässan. Välbesökt! Dessutom fick jag träffa min redaktör och lektör samt Leif-Rune Strandell från DAST Magazine som recenserat mina tidigare Lillemorböcker och lovade att göra det även med denna.

https://mtm.screen9.tv/media/uaiWhSXDJawglPP0E54uMQ/L%C3%A4ttl%C3%A4st%20sp%C3%A4nning%20%E2%80%93%20en%20nyckel%20till%20litteraturen?fbclid=IwY2xjawNHnjVleHRuA2FlbQIxMABicmlkETE4Nk1MVkRHYm1tV3lmblJHAR7wrTjI-o2g32tvMSC0CETuJD8t4qTUWoM_ybMDL3IGgtOrDdL_AtugmJJpjw_aem_-X7tZkGD6hPqiuCbgKHEuQ

I år gav LLförlaget ut min första lättlästa deckare Den spanske tomten, i vilken min deckardam Lillemor Stenlund löser en deckargåta på Kanarieöarna. Den kommer förstås att finnas i förlagets monter på bokmässan D01:03.

Dessutom kommer jag att delta i ett seminarium fredagen 26/9!

Författaren Johan Anderblad och jag kommer bland annat att samtala om vilken roll lättläst spelar i den litterära världen och varför lättlästa deckare behövs. Moderator är Karin Salmson.

Johan Anderblad, känd från bland annat Bolibompa, är aktuell med en serie lättlästa deckare för barn ”Verkstaden”, vars första bok Den mystiske mannen gavs ut av Hegas 2024. De är illustrerade av Henrik Jonsson.

Seminariet heter Lättläst spänning – en nyckel till litteraturen och äger rum i sal R22 + 23 klockan 15.00 till 15.45.

Jag kommer också att befinna mig i Whip Medias monter B03:62. Whip är det förlag som gett ut de flesta av mina böcker, i år är det fackboken Prepping.

Två böcker som jag är mycket stolt över och två förlag som jag är oerhört glad över att få samarbeta med!

Jag räknar med att vara på mässan fredag och lördag (dock inte hela dagarna). Kommer att vara klädd i röd tröja eller kofta med text SKRIVARLYAN.

Så var höstens ansökan insänd. Jag och mina texter har fått många stipendier från olika håll, senast Längmanska Kulturfonden, men aldrig från Författarförbundet. Nåja, skam den som ger sig: nu har jag skickat ansökan för andra halvåret 2025. Kanske faller de för Den spanske tomten? Det är min senaste bok och den som kommer att begäras in för granskning.

Skrivarlyan har glädjen att presentera en ny text av poängnovellernas mästare: Pär Dunge

 Jag hade lyckats! Efter flera år av sökande hade jag äntligen hittat en länk till den andra världen.

   I mångas ögon var jag nog en underlig figur. Inte minst min bror Peter betraktade mig som en stofil. Till stor del berodde detta på mitt sätt att leva. Jag hade valt att bo mycket enkelt i en stuga vid skogen. Min tillvaro där var gammaldags och i total avsaknad av moderna apparater.

   Ett stort intresse hos mig var att botanisera bland de ålderdomliga dokumenten som fanns i husets källare. Där hade jag hittat en väldigt speciell skrift. På de gulnade pappersarken berättades det om en magisk värld. Via en passage i närheten kunde man ta sig dit. Till en helt annan dimension som var full av fantastiska miljöer och bara låg ett litet kliv bort från oss.

   Trots att jag egentligen inte trodde på historien så började jag ändå leta efter platsen där övergången skulle finnas. Problemet var de minst sagt kryptiska instruktionerna om hur man skulle hitta dit. De var skrivna på ett kodliknande sätt. Kanske av hemlighetsskäl. Författaren ville väl vara ensam om sin upptäckt.

   Många gånger försökte jag knäcka gåtan, gav upp men återkom ändå alltid till mysteriet efter en tid. Och plötsligt en dag såg jag lösningen framför mig. Man skulle bara läsa var tredje bokstav, resten var nonsens.

   Jag renskrev det väsentliga i texten och begav mig utomhus. Punkten man skulle utgå ifrån befann sig en bit bort men jag var snabbt där. Sedan följde jag direktiven noga. Promenaden blev allt annat än rak. Kors och tvärs, fram och tillbaka, fick jag gå.

   Målet för färden blev inte det jag väntat mig. När bara några meter återstod hamnade jag framför min brors villa. Enligt vägbeskrivningen behövde jag fortsätta ytterligare en bit. Men den låsta ytterdörren hindrade mig.

   Eftersom ingen öppnade när jag ringde på fick reservnyckeln komma till användning. Ifall jag eller Peter skulle låsa oss ute så hade vi nycklar till varandras hus. Det här var dock första gången någon av dem nyttjades.

   Med spänning trädde jag in i min broders hem. Mitt besök där var rätt sällsynt. Detta eftersom jag oftast föredrog att umgås i min egen bostad eller i naturen.

   Sista raden i anteckningarna förde mig raka vägen till det stora vardagsrummet. Väl där blev jag först besviken. Någon led till det okända landet verkade inte finnas.

   Just som jag skulle till att lämna huset föll min blick på något ovanligt. I hörnet fanns en fönsterliknade yta. Fast den var helt mörk så någon möjlighet att se igenom föremålet fanns därför inte.

   Nyfikenheten fick mig att undersöka tingesten. Kanske var det mitt fingrande som orsakade förvandlingen. Det svarta bytes som genom ett trollslag ut mot en storslagen natur. Inte som den vi hade i omgivningen utan en som låg mera åt det tropiska hållet.

   Samtidigt som jag med hänförelse betraktade miraklet skramlade det till i dörren. Min bror var på väg in.

   – Är du här? sade Peter med förvåning när han fick syn på mig.

   Jag redogjorde snabbt och entusiastiskt om skriften från min källare. Hur den fört mig hit och om min nya upptäckt.

   – Kan det här vara öppningen till den alternativa verkligheten?

   Peters blick var full av förakt.

   – Idiot! utropade han. Det där är ju en modern platt-TV. Har du aldrig sett en sådan?

   Fascinerat studerade jag den magiska rutan. På något sätt kändes det som om jag hade hittat meningen med livet.