Jag räknar varje vår
Du kunde varit här
Hundra i år
En kort stund till
(Eva)

Surazeus came quite unexpected.
I sent a little DNA-sample to My Heritage and in return they keep sendning me distant relatives. It is really an amazing development, being able to use this technique as an ordinary person and for quite a low cost.
I have not contacted these new found relatives but one of them contacted me and I found that we did not only share a bit of DNA but also the interrest in writing.
Simon Seamount, with the nom de plume Surazeus Astarius, is a poet and I have here his amazing epic work Hermead.
Surazeus work contains no less than 126.000 verses about the great philosophers and scientists from long ago, like Pythagoras, Demokritos and Aristoteles. As a comparison, this equals in length almost 11 times the Odyssey.

Surazeus Hermead is an amazing piece of epic poetry. A guess the small piece of DNA that we share must contain the will of writing. However, as we ”talked” on messenger I felt that we have more incommon. The interrest for – everything. Sometimes you find yourself talking to a person about everything and nothing. I cannot explain better than that. Simon Seamount felt like such a person.
Hermead of Surazeus is an epic poem about the development of philosophy over 600 years in the lives and ideas of 26 of the greatest philosophers who contributed to the growth of civilization. This single volume edition presents in 126,680 lines of pentameter blank verse the tales of Hermes, Prometheus, Kadmos, Asklepios, Zethos Hesiodos, Thales, Anaximandros, Pythagoras, Herakleitos, Parmenides, Anaxagoras, Empedokles, Leukippos, Philolaos, Demokritos, Aristokles Platon, Aristoteles, Demetrios Phalereus, Epikouros, Arkhimedes, Ktesibios, Eratosthenes, Krates, Hipparkhos, Philodemos, and Lucretius.
Some weeks ago a friend on facebook repeated wise words said by Plato:
Opinion is really the lowest form of human knowledge. It requires no accountability, no understanding. The highest form of knowledge… is empathy, for it requires us to suspend our egos and live in another’s world. It requires profound purpose larger than the self kind of understanding.
Plato is not a person I usually think and talk about but recently I was reminded of him once again in a very unexpected way. I will tell about that soon.
Fem år efter kandidatexamen i Litterärt skapande vid Lunds Universitets Författarskola har jag äntligen fått fram till konstnärlig masterexamen i Kreativt skrivande. Den är från Linnéuniversitetet som jag tror är det enda universitet utöver Göteborg som är godkända för att dela ut master i författarskap.

Det räcker inte med att gå masterkursen på 30 högskolepoäng för att få denna examen. Totalt krävs 120 hp varav flertalet måste vara från avancerade kurser. Jag valde dessa:
Den sistnämnda vid Göteborgs universitet, övriga vid Linné. Och alla mycket intressanta.
Det krävs också ett examensarbete. En master kräver en E-uppsats och för denna examen är det en litterär text, exempelvis en novellsamling eller roman, som ska presteras.
Mitt arbete heter Kris (Crisis) och jag kommer nu att arbeta vidare på denna text.
Det är kö till inloggningen på Antagning.se nu. Detta är ju dagen för alla antagningsbesked till höstens kurser.

Men kötiden var kort och sen kom glädjebeskedet: jag har kommit in på alla mina förstahandsval. Så långt poängen räckte vill säga, man får läsa max 45 hp/termin. Men det räcker ganska långt, det är 1,5 heltidsstudier. När man läser på distans räcker det dessutom runt hela Sverige. På önskelistan stod:
De fyra översta rymdes inom 45 hp. Men jag kom också på reservplats till SLUs Hund och katteologi. Vill jag ha kvar den så måste, om jag fattat det hela rätt, någon av de andra strykas. Inte nu men om jag kommer in. Och den som då stryks är inte den jag valt att offra. Detta tål att tänka på och den tiden gav mig Antagning.se helt oombedd. Man får bara vara inne i denna gottebutiken en kort stund just nu, pga köbildningen. Efter 1,5 coronaår med begränsningar i fysiska butiker känns det fullt naturligt. Man vill inte trängas.
En vecka har jag på mig att fundera över dagens antagningsbesked. Och att glädjas åt hösten!
Exakt en månad sen min feelgood- och pusseldeckare ”Gamla synder” med deckartanten Lillemor kom ut som ljudbok på Storytel. Lyckas denna färgstarka och levnadsglada dam väcka läsarnas intresse så väntar ytterligare två böcker i kulissen så både Lillemor* och jag håller förstås tummarna.

Så här beskriver förlaget henne: Mysdeckarserien om Lillemor Stenlund är perfekt för dig som söker den där härliga blandningen av spänning och charm. Du får följa med den karismatiska damen Lillemor och hennes man Torsten på sina resor fyllda av spänning.
Den lilla engelska staden Edenbridge framstår som en lugn och idyllisk plats, som gjord för att Lillemor och Torsten ska unna sig god mat, goda drycker och härliga upplevelser.
Plötsligt inträffar ett mord som väcker den sömniga staden till liv och gamla synder kommer upp i dagen. Vilka är det nakna paret på fotot? Vem tassar på vinden om natten? Och är det verkligen bara ett mord som begåtts?Istället för en lugn höstsemester väntar nu nya äventyr.
Detta är en deckare med hög mys- och feelgood-faktor och Lillemor visar sig vara en sann problemlösare i bästa Miss Marple-anda.
* Ja, hon är fiktiv. Eller nästan. Men jag tror att alla ni som skriver upplevt hur en karaktär nästintill kan komma till liv. Det är en underbar del av skrivandet. Och av läsandet.
Lillemor dök upp för ett antal år sedan och hur hon kom till ska jag berätta framöver.
Känslan när man ser något i ögonvrån. Något som verkar bekant. I väntan på nya numret av Skriva bläddrar jag igenom det förra. Alltid finns det något mer att läsa.
Tre sidor längre fram piper hjärnan och jag bläddrar tillbaka.

Jamen visst hade ögonen rätt fastän de var ute på egen utflykt! Det VAR mitt omslag längst ner till höger. Från första ljudboken om deckartanten Lillemor Stenlund: Gamla synder!