Sommarkurs

Att hålla igång skrivandet med universitetskurser fungerar bra för min del så inför sommarlovet hade jag förberett med ansökan till sommarkurs. Jag kom in på två av tre och tackade ja till en av dem: Att skriva barnlitteratur, introduktion, vid Linnéuniversitetet.

Den är helt på distans och därtill aningen mer distanserad än många andra: det förekommer inte några zoom-möten och man kommunicerar inte heller med klasskamraterna genom några obligatoriska forum eller textrespons. På en så här kort kurs fungerar det bra.

Jag har till min glädje faktiskt funnit tidigare skrivarvänner bland såväl handledare som elever. Inte för att vi lär ha så mycket kontakt men kul ändå.

Uppdraget är till synes enkelt: att skriva fem-sex sidor barnlitteratur, förbättra och skriva ytterligare tre sidor samt att analysera och reflektera över sitt skrivande med stöd av facklitteratur och att dokumentera även det på först en och sedan ytterligare en halv sida. Därutöver en uppgift som består i att läsa tre barnböcker och att analysera dem skriftligt på tre sidor. Det känns som en synnerligen givande och hanterbar uppgift så här i sommarledigheten.

Ändå tog det tid att komma igång. För det första att välja vad texten skulle handla om och vilken åldersgrupp den skulle vända sig till. Huvudet var helt tomt. Dag efter dag. Trots att detta stod överst på “att göra listan”. Tills jag plötsligt kom på vilken idé jag så många gånger tänkt på: att testa att skriva en variant av “Lauritz” som ungdomsbok. Verklighetsbaserat och krig och flykt, ur ett barns perspektiv. Det ska bli intressant att höra kommentarerna om denna text. Kanske är den något att arbeta vidare med till hösten?

Mitt andra uppstartsproblem blev det rakt motsatta: nu presenterade sig alla tidigare barnboksidéer plötsligt i huvudet och pockade på att få testas! Att få professionell respons på sina texter under en kurs är en fantastisk förmån som man inte vill slösa bort. Men det får nog ändå bli krig och flykt på denna sommarkurs.

Sommarkursen är en introduktion till den längre kurs som finns och som sådan känns den perfekt. Inte bara som introduktion till kursen förresten utan även till skrivandet av barnlitteratur. En smakbit som är helt lagom för en sommar som även ska rymma hängmattehäng, trädgårdsaktiviteter och läsning. Den känns hittills som ett mycket lyckat val.

Bonnie och löven
En bild från min första barnbok, om Bonnie Katt.

Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Sommarkurs

  1. Tora Greve skriver:

    Jag ska gå en veckokurs i krönikeskrivande på Fridhem Folklhögskola sista veckan i juli. Det blir min första resa med övernattning sen vårvintern 2020. Du nämner boken om Lauritz. Ligger den i träde eller kommer den ut snart?

    • Eva Ullerud skriver:

      Nu har jag kollat Fridhems sommarkurser. Blev så nyfiken! Krönikeskrivande verkar riktigt intressant, den kursen tror jag är nyttig och givande.

      Det är länge sen man övernattade på annat ställe än hemma. Nästan lite skrämmande kan jag tänka. Kanske ett tema för en novell? Mina kurser har varit genom zoom också sen vårvintern 2020. Väldigt praktiskt. Undrar om man kan bli folkskygg till slut?

      Ha det riktigt fint på kursen! Vore kul att höra mer om den efteråt.

  2. Eva Ullerud skriver:

    Krönikeskrivning, det låter intressant!

    Lauritz ja, den har varit på väg länge. Skulle kanske gå bättre om jag vågade skicka den till förlag … Jag har haft den på lektörsläsning för andra gången. Gjorde en del rättelser efter första lektören men den andra vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska tänka med. Dock lossnade det lite nu när jag testade att göra et del som ungdomsbok. Ut ska den, hur snart är en annan fråga.

  3. Tora Greve skriver:

    Jag lämnade en gång ett manus till två lektörer, först en lektörsläsning jag vann, och därefter till mitt förlags lektör. Den första stackarn behövde väl kunder och visste inte vad hon pratade om. Den andra var mera påläst. Det var en alternativ historia. Du får bedöma lektörerna efter hur många kunskaper de faktiskt har. Dessutom finns två typer författare, sa-författaren, som jag tillhör, och frågade – svarade författern. Jag drabbades en gång av en korrekturläsare som skulle ändra hela manuset till frågade-svarade, så jag avpolleterade henne, för det var inte det jobbet jag frågade efter.

    • Eva Ullerud skriver:

      De är verkligen olika, lektörerna. Ändra hela manuset till frågade/svarade låter ju fullständigt huvudlöst. Jag har stött på både människor som vill att man ska utnyttja chansen att peta in olika varianter (utöver frågade/svarade kan man ju klämma in ropade, flämtade, rosslade eller vad man nu kan hitta på) och dem som (liksom jag) tycker sa är smidigast. Men från en lektör! Nej, tack, då väntar man sig mer.

      Min erfarenhet är brist på allmänbildning hos lektören och att man därför vill att allt ska förklaras i texten. Och brist på förklaring från lektören själv av vad hen menar i praktiska exempel. Sen är det kanske så att man behöver hitta just den lektör man själv passar ihop med. Det jobbar jag på 🙂

  4. Tora Greve skriver:

    Även jag tycker sa är smidigast. Jag hittade en lektör hos Ann Ljungberg som är guld värd: Jenny Hanson Owenius. Alla andra jag testat ligger i le. Jag vet Anna Karin Svanå är också bra, vi gick tillsammans på en av kurserna på Folkuniversitetet. Men det var hos Ann jag fick den där korrekturläsaren jag blev riktigt förbannad på, så det är skillnad på lektörerna i hennes stall också.

    • Eva Ullerud skriver:

      Tack för tipset!!! Ann har ju utbildat många så där finns säkert av alla slag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.