Igår lämnade vår kapten skeppet och seglade vidare in i nästa värld. Torsten Larsson, fantastisk inspiratör och idéskapare. En person som var viljestark och aldrig gav upp samtidigt som han var lyhörd och ville uppnå konsensus hos oss som fick förmånen att skriva med honom. När Torsten startade ett projekt visste man helt säkert att det skulle gå i mål.
Jag hade förmånen att få arbeta med Torsten i flera projekt. Med pirrande mage och stapplande steg, ett projekt där Torsten liksom jag var deltagare men när det förlag som startat projektet inte nådde iland tog Torsten över och kontaktade sin vän Anders Nyman som slutförde och boken kom ut. Julkalendern Natten, där vi var flera författare och en illustratör som tillsammans stafettskrev en berättelse i 24 delar. Ramsiga Tramsor, å vad det var roligt! Många författare och illustratörer och äran att få ingå i gruppen som valde, Jag minns inte minst efterarbetet, som kunde vara tungt men samtidigt mycket roligt. Då hade Torsten startat sitt förlag Safaro.
unniversum
Men mest tänker jag på Unniversum. Boken om katten Unni, som var lycklig hos sin matte. Men en dag försvann matte och Unni blev ensam kvar. Boken byggde på Marie Åkerlunds vackra akvareller och Torsten och jag skrev texten tillsammans, på rim. Den skulle vara en tröst för dem som förlorar någon älskad, så tänkte vi och så tänker jag nu när jag läser de rader som Torsten skrev i slutet av boken:
Matte satt där så lugnt i sin himmel, mitt i de vita änglarnas vimmel.
Hon tittade ner på sin älskade katt, såg allt som hände och log så glatt.
Inte kan du skriva ”änglarnas vimmel” sa jag, det är väl ändå ett nödrim? Men Torsten stod på sig. ”Varför inte?” sa han, för Torsten var envis men han körde inte över någon. Och visst hade han rätt, när boken var tryckt och änglarna illustrerade insåg jag det. Nu är han själv där, mitt i de vita änglarnas vimmel, och jag hoppas att han har med sig sin inspiration och sin drivkraft. Änglarna häpnar men de kommer också att uppskatta den fina person som nu vandrat vidare för att nyfiket upptäcka nästa värld. Alldeles säkert kommer han också att titta ner på sin älskade familj. Mina allra djupaste kondoleanser till dem, som förlorat make och pappa mitt i livet, och mitt allra djupaste tack till dig Torsten, för att jag fick förmånen att lära känna dig och samarbeta med dig.