Vissa saker ändrar sig inte över tiden. I en veckotidning från 1951 finns en frågespalt. Konsten att få vänner är temat och en lärarinna undrar hur hon ska bära sig åt. Ingen vill umgås med henne och hon klagar över sin ensamhet.
Svaret och tipset?
Alla människor har samma behov. Enkla, fattiga, okunniga, fint bildade, stenrika, företagsamma, torpare, akademiker (i synnerhet akademiker, står det). Fasaden kan vara olika men vi är alla lika inombords. Vad väntar sig folk av mig? Vad vill de helst ha? Vad vill chefen ha?
Uppskattning. Ett litet erkännande ord. Märkvärdigare är ingen av oss.
Visst stämmer det ännu idag?