Jag bytte bok med vännen Git när vi sågs för några dagar sedan och det ledde till sträckläsning av En man som heter Ove av Fredrik Backman.
En man som heter Ove
Ove är 59 år och är varken charmig eller mångordig. Men han vet hur man backar med släp, reser en vägg, byter till vinterdäck och annat praktiskt. Ove är också bostadsrättföreningens ordningsman, den som kollar att alla följer reglerna. Han är inte en man som man omedelbart älskar.
Men efter hand som historien rullas upp och man får höra om Oves liv förvandlas denne petimeter till en man med djup och jag kommer mer och mer att tycka om honom. När En man som heter Ove slutar älskar jag alla personer i den men allra mest Ove själv.
Att en författare som är född så sent som 1981 har kunnat fånga karaktären och språket hos denne tjurige 59 åring så otroligt realistiskt tycker jag är fantastiskt. Men inte bara Oves karaktär känns sannolik utan faktiskt även den luggslitna katt han motvilligt slår följe med genom boken. En man som heter Ove har värme och humor men också djup och kanske någon tår. Läs den!
Tack Git!