Drömresearch nr 5: Grand Cayman

På väg mot äventyr

Den allra bästa utflykten fick vi uppleva på Grand Cayman.

Med en liten utflyktsbåt, inte så liten kanske för det fanns bar ombord, åkte vi ut i Karibiska havet. Rakt ut bara. När vi stannade fanns inte land i sikte, däremot var det så grunt att man kunde se den vita sandbottnen.

Vad pågår här?

Här låg redan några båtar, i en cirkel. Människor gick omkring på bottnen. Det turkos vattnet räckte dem bara till midjan.

Vad gör de?

Mörka, runda skuggor kommer från havet. Vad är det?!

Möte med stingrockor

De är ditlockade av hinkar med hål i bottnen. I hinkarna ligger bitar av bläckfisk och skuggorna är stingrockor. Fria stingrockor som kommer av två skäl: godis och umgås. Det gillar vi! De kommer när de känner för det och när de tröttnar simmar de iväg igen. Umgås på djurens villkor – känns bra!

Kommer du hit så missa inte Marine Land Tours.

En stingrocka kan bli ca 60 år. Honorna är större än hanarna. Tre rockor kommer till vår grupp. Det är en hane och två honom, 25-55 år gamla. Guiderna är skickliga på att avgöra deras ålder. De är mjuka att känna på och man kan hålla dem försiktigt, under vattnet givetvis. Efter hand kommer fler rockor och någon tröttnar och simmar iväg.

Catharina och en rocka

Vi får också prova att mata dem men det gäller att hålla in tummen när man sträcker ner handen till deras mun. Rockan har ju munnen på underdelen och ögonen på underdelen och man vill inte att de tar fel på vad som är mat.

Men är de inte farliga då? Man har ju hört om krokodiljägaren, som dog …

Nej, guiderna berättar och är ganska sura på krokodiljägaren som behandlade rockorna ansvarslöst. Stingrockan har inte något gift. Den har en nedfälld gadd på sin svans. Om den känner sig hotad kan den fälla upp gadden. Men det försöker den undvika för när gadden är använd växer det inte ut någon ny och rockan kan få klara sig upp till 60 år utan något att försvara sig med

Det krokodiljägaren gjorde var att hoppa på en rocka bakifrån med hela sin kropp, så att den blev rädd. Han träffade med sitt hjärta på rockans gadd. Kunde ha klarat sig ändå om man inte dels alltid var långt ifrån sjukhus och dels drog ut gadden själv. En rocka närmar man sig framifrån. Precis som man gör med alla andra varelser.

Vi lämnar de fredliga djuren och åker tillbaka med båten och sedan buss. Men ännu ska vi inte gå ombord, Grand Cayman är känt som shoppning-paradis och vi vill se oss omkring. Ön ger ett lite rikare, snyggare och mer välorganiserat intryck än de andra öarna vi besökt. Skulle man flytta till en av dem så vore det nog hit.

Shopping på Grand Cayman

Men här händer något märkligt. Överallt delar affärerna ut smycken och ädelstenar! Små, men ändå. På gatan får man flygblad och visitkort. Först tar vi inte emot dem, man är ju så van vid det. Vi tar ett på prov och den vänliga damen berättar vart vi ska gå. Det är en stor, flott juveleraraffär. Vi går dit, får armband och hänvisas till nästa disk. Går dit och får berlocker till armbandet. Ingen försöker sälja någonting till oss.

Vi testar nästa. Samma sak.

Lustigt och trevligt ställe, Grand Cayman!

I morgon ska vi besöka Mexico, Mayaindianernas land.