Den första frosten

Vad passar bättre att recensera i december än en riktigt läsvärd julklappsbok? Anna Kurus debutroman Den första frosten är  en bok som man inte släpper taget om förrän den är färdigläst: perfekt för mellandagarna.

I korta kapitel får läsaren möta Allis, Jonas och Raumo och komma dem allt närmare inpå livet. När deras trådar vävs samman under några veckor i den Norrländska fjällsommaren inser man bit för bit vad de fört med sig i bagaget. De ljusa nätterna tänder förödande gnistor i mörka själsdjup och inte förrän i det andlöst spännande och allt snabbare slutet, där allt ställs på sin spets, avslöjas den överraskande sanningen.

I den första frosten skildrar Anna Kuru en fantastiskt vacker fjällvärld. Hennes gestaltning av de tilltufsade varelser som träffas där är skicklig och berättelsen lyfter fram flera intressanta psykologiska tankegångar, bland annat ett genusperspektiv. När jag läst klart tänker jag ”Kan detta hända?” och konstaterar med en rysning  ”Ja”.

Anna Kuru har även skrivit Kompost, Islossning och Den vita rosen, som nominerades till Årets Radionovell 2018.

Så här står det på bokens omslag:

Varje natt hör Allis flämtandet då hans lungor töms på luft. Så snart hon blundar ser hon kroppen klämd under bilens rostiga underrede, hör susandet från domkraften innan allt faller. Det förvridna ansiktet, blodet som droppar ur skägget när ambulanspersonalen bär ut honom. För att komma undan minnena av olyckan tar Allis sin tillflykt till en ensligt belägen stuga i den norrländska fjällvärlden. I närheten finns Jonas, som försöker läka såren efter sitt spruckna förhållande. När sommaren går mot sitt slut ställs Allis inför en långt farligare motståndare än hon någonsin kunnat föreställa sig.

 

 

This entry was posted in Jag läser och recenserar and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.