Pär bjuder på en poängnovell till Halloween!
Det var verkligen en vacker trakt. Jag befann mig en bit söder om Vännäs där naturen hade något friskt över sig. Trots att det var rätt nära till mera tätbebyggda områden kändes det som om jag var långt ute på landet.
Framför mig hade jag en stor villa i äldre stil. Den hade en träpanel som var i ljus färg och fönsterna var spröjsade. Allmänt kallades den för Gustavs hus. Detta efter ägaren som bott där så länge men nu till sist hade gått bort.
Av en ren slump hade jag råkat över höra två herrar när de pratade om Gustav och dennes gamla bostad. Det som väckte mitt intresse var påståendet om att det spökade där. En av männen hade gedigna kunskaper i ämnet som han delgav sin vän. Många av de iakttagelser som gjorts där genom åren tillskrevs spöken. Huset ansågs vara hemsökt.
Jag bestämde mig direkt för att besöka stället. Fanns det spöken där på riktigt så var jag tvungen att träffa dem. Allt annat var otänkbart.
Sagt och gjort! Förväntansfull stod jag nu utanför Gustavs hus och var redo för en inspektion.
Jag började min runda i hallen. All inredning verkade finnas kvar i den annars övergivna fastigheten. Mot väggen stod till och med ett brännbollsträ lutat.
I köket var det snyggt och städat. Bara ett omslagspapper till en västerbottenost låg kvarglömt på bänken.
Undervåningen dominerades av ett väl tilltaget vardagsrum. Soffgruppen såg inbjudande ut och på bordet hade någon lämnat en roman med ett bokmärke mitt i. Den hette ”Ormens väg på hälleberget” och var skriven av Torgny Lindgren. En författare som var från vårt landskap och därför extra populär här.
Hemtrevligheten till trots var jag besviken. Jag längtade mycket efter att bryta min sociala isolering. Men som vanligt var jag det enda närvarande spöket.
Dyster till sinnes gled jag genom väggen till nästa rum.