Förra veckan var näst sista campusperioden. Någonsin. Tre och en halv dag kvar av den underbara magisterutbildningen med Immi Lundin, Sigrid Combüchen och mina kära kursare. Sen bara en halvdag examen kvar. Suck.
Det var, som vanligt, mycket givande dagar. Vi läste varandras texter och gav respons, talade om Vågorna av Virginia Wolf, vad vi har i våra moln som påverkar skrivandet, vad man gör när inget särskilt händer och mycket annat.
När vi gick ut tvååriga kandidaten och önskade oss ett nytt år uppfanns som genom ett mirakel ett tredje år. Nu går vi ut det tredje och på skoj säger jag ”nu får de uppfinna ett fjärde år för vi vill aldrig sluta”.
Men sen kom bomben. Det var Johan i klassen som hade fått nys om det. Vår magisterutbildning räknas inte som en magisterutbildning! Vaaa???! Vi har hamnat i skarven mellan dels att utbildningen går över från akademisk till konstnärlig och dels att den går över från ett till två år. Ursprungligen var det tydligen två år som både var kandidat och magister (givetvis efter kombination med andra kurser för att uppnå poängen), vi har gått tre år men det räcker inte. Snyft.
Eller … ?
Nä, vet ni vad? Vi kan söka till det andra året av nya kursen! Jippii – vi fick ett nytt år igen! Om vi gör det ska det (vad vi vet) räknas som en magisterutbildning tillsammans med det vi gått.
Klart man söker! Och hoppas på att få tjänstledigt till och från även i fortsättningen.
Nu har vi börjat fråga om det månne även kommer en mastersutbildning? Den som håller sig kvar får se!
Eva, den ständige studenten!
Kul att läsa att du inte låter dig nedslås av de nya reglerna. Positiv livssyn deluxe!
Haha, det måste man ha annars blir det så tråkigt!
Det grämer mig att den där utbildningen går så långt bort, den verkar jättespännande! Hoppas du får till det fjärde året och att det ger allt som du hoppas!
Tack Kristina! Linnéuniversitetet har på distans såg jag, ser fin ut den också.
Det är inte kul när de ändrar villkoren under utbildningen, samtidigt fick du det där extra året som du önskade dig. Det för tankarna till mannen i 100-åringen som klev ut genom fönstret, han som aldrig utbildade sig riktigt i alla ämnen, men hade kunskap i oändligt många. Lycka till!
Kram Kim 🙂
Och nu är det ändrat igen: det blir ett sabbatsår innan den startar. Men den är värd att vänta på!