Campusvecka

Det är hektiska dagar när vi har campusveckorna i Lund. Fyra dagar fulla med vänskap och kunskap som sedan följs av en månad eller mer för eget arbete.

Nu har vi avverkat det allra roligaste: responsen på varandras texter. Hur ska man klara sig utan detta sedan? Och, framför allt, hur ska man klara sig utan att få veta slutet på de andras berättelser?! Måtte alla i min textsamtalsgrupp få sina texter utgivna så att jag får veta hur det får för Joel och Mai och Ella och Erik! En av dem är redan på god väg, hans första bok är antagen och kommer att ges ut. Riktigt roligt!

I morgon har vi bara ett par timmars lycka, sen är det tillbaka till budget och bokslut igen. Man kan inte tillbringa all sin tid i molnet.

 

Det här inlägget postades i #Blogg52 och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Campusvecka

  1. Pernilla skriver:

    Det finns en rysk forskare som säger att man lär sig allra bäst tillsammans och när man utmanar sig precis över det man tror sig klara av. Honom gillar jag verkligen. Vygotsky tror jag att han heter.

  2. Kim M Kimselius skriver:

    Förstår att det måste kännas frustrerande att inte få veta slutet på berättelsen. Håller tummarna för alla dina kursdeltagare.
    Och dig!
    Kram Kim 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.