Jag har en svaghet för skattjakter och mordjakter. Det började för ca 15 år sedan när dottern skulle ha en Långbenfest på sin födelsedag. Temafester hade vi varje år redan innan dess, som Lilla Sjöjungfrufesten när jag fick sy en fiskstjärt och Lena, grannen, kom med det enda som Catharina önskade sig det året: en klippa. Lena hade klätt ut sig själv till klippa och det blev mycket uppskattat. Men sen var det som sagt Långben. Det året kom Musse in när alla åt tårta och berättade upprört att Mimmi och de andra hade försvunnit. Alla barn hjälpte till att följa ledtrådarna runt hela huset och klura ut gåtor av alla de slag. Som belöning fick de förstås en skatt när de var klara. Skattjakten hade sett dagens ljus i vårt hem.
Det blev tradition med skattjakt och sedan med mordjakt (hitta mördaren och skatten). Svårare och svårare ju äldre barnen blev (vi talar alltså om fester barn som växte från för 10 till 25 år, högre krav varje år). Snart tillkom Halloweenfesterna. Det man ska ha klart för sig är att detta var innan det fanns några direkta festprylar till Halloweenfester. Det fanns inkentinken faktiskt. Första året gick de runt i grannskapet och delade ut godis (trevliga än att tigga) i form av marängspöken mm. Men så roligt det var att själva göra allt!
Med en födelsedag och en halloween per år i så många år blev det en hel del författande av skattjakter och mordjakter och, inte minst, tillverkande av rekvisita. Så roligt så ni anar inte!
Nu är det åter dags för Halloween men årets fest går inte av stapeln förrän om några veckor. I år har vi plockat fram en mordjakt som jag gjorde för några år sedan och skall köra den i repris för nya kompisar. Så nu sitter jag här för att fräscha upp alla ledtrådar, kolla att de håller och att inget saknas. Mordet äger rum i Egypten för ett par tusen år sedan och det är inte helt osannolikt att det finns ledtrådar på Egyptiska muséet. Mer avslöjar jag inte.