Maken och jag har tillbringat midsommarhelgen och några dagar till på Bornholm. Som vanligt hängde Lillemor och Torsten Stenlund med, mina karaktärer i deckarberättelser. Det känns tryggt om man skulle ramla över ett mord. De höll extra koll på mat och dryck, som de båda är mycket förtjusta i.
Bornholm är en vacker ö som man enklast når med båt från Ystad, det tar 1 tim och 20 minuter. Ön ligger i Östersjön, mellan Sverige och Polen. Man kan också komma den andra vägen, med båt från Sassnitz. Under kriget kom flyktingar till Sverige via Bornholm. Ön var, liksom övriga Danmark, ockuperad av Tyskland och blev också bombad av Ryssland i krigets slutskede.
På kyrkogården utanför den gamla St Peders Kyrka från 1065 finns gravarna efter två unga engelsmän, 21 och 23 år, som omkom i kriget. Där finns också amerikanska flaggor och en krans från England. Håller de reda på alla gravar och sänder kransar varje år tro? Här vilar även en amerikansk soldat och tyskar.
Det finns också gravar för kyrkans präster, vissa mycket gamla. Man inser hur viktiga gravstenar kan vara, för att en persons namn ska leva vidare. Och att det man skriver i sten finns kvar för alltid.
Eller kanske inte? Vi sökte även efter ett fält med hällristningar men fann att stenarna tyvärr hade använts (sprängts) på 1800 talet. Ön har gott om stenbrott, det är en klippö, just därför kan man väl tycka att dessa stenar kunde fått vara kvar. Det visar att man inte är garanterad att ens verk lever för evigt även om man ristar sina deckare i sten. Tyvärr. Men det var intressant att de har satt upp vägvisning och ”kringla” till det före detta fornminnet. Hur tänkte man där? Intressant också att hällristningarna sprängdes sönder på 1800 talet pga att man inte kunde komma överens om vem som skulle betala för att rädda dem. Människor är ett gåtfullt släkte.
Det var Nexö som blev drabbat av bombningarna, här finns också hamnen där båtarna söderifrån lägger till. Tyvärr genom en miss. Den tyska kommendanten von Kamptz vägrade ge upp trots att Tyskland kapitulerat, man försökte få kontakt med utrikesministern på fastlandet för att få dit en Engelsk representant som kunde fått slut på det hela men lyckades inte. Därför är man inte så intresserad av att fira dagen för befrielsen på Bornholm. Om detta kan man se mera på Nexö museum.
Men Nexö är inte bara känt för detta. Här bodde också författaren till Pelle Erövraren, Martin Andersen Nexö. Bilden visar hans hus, som nu är museum.
Andersen Nexös hus
Mer om Bornholm i bloggen i morgon!
Mycket intressant inlägg. Har aldrig besökt Bornholm, men det känns som jag har varit där nu, tack vare ditt inlägg.
Kram Kim 🙂
Hoppas att du får möjlighet att åka dit på riktigt framöver också. Kanske signera böcker där? Eller skriva en historisk berättelse? Bornholm är enda platsen i Danmark där det finns spår av dinosaurier så här har hänt saker i många år 🙂
Ja, kanske skriva en bok om platsen. Det lät intressant.
kram Kim
Oj. Vilken spännande historia Bornholm har. Jag har varit där som barn men då var det bara bada och det. Tror jag ska läsa om mig lite mer på ön. Andra världskriget är alltid intressant
Vackert landskap, trevliga människor, god mat och alltid något att lära sig, vad kan man mer önska? Jo, fina badstränder finns det också längst nere på duvudden (Dueodde). Kanske var det där du badade Pernilla?
Håller med om att kriget är intressant, kanske för att man kan få en bild av samma händelse från helt olika synvinklar när man besöker olika länder eller talar med olika människor. När det gäller Bornholm är jag intresserad av att lära mer om de ryska soldaterna som var där, en del blev tydligen kvar och jag tyckte jag såg om någon som skrivit en bok om upplevelserna. Jag blir också varm av att tänka på de människor som hjälpte flyktingarna.
Låter som Bornholm har tillräckligt med historia för att fylla flera böcker.
Apropå krigsgravar, det finns beredningar (? Commissions) i Storbritannien och USA som tar ett intresse i gravarna av militärer runt om i världen, men det är också möjligt att anhöriga till de döda har varit där för att lägga kransar.
I vart fall fyller ön 6 blogginlägg för mig 🙂
Imponerande att man har koll på gravarna!