Eva Ulleruds Skrivarlya

Med varje manus som är klart att gå till ett eller flera förlag ska skickas ett följebrev. Först lättnaden och glädjen när manus är klart. Sen våndan över följebrevet. Många gånger har jag hört att det behöver inte vara långt eller att det har ingen betydelse om det är bra eller ej det enda som har betydelse är manus. Ändå känns följebrevet nästan lika viktigt som manus.

Kanske beror det på mina erfarenheter när jag läst arbetsplatsansökningar och sållat bland hundra människor jag inte känt mer än genom deras egna ord? De har inte sökt jobb som författare utan som exempelvis orderregistrerare men orden de skrev har ändå varit viktiga. Naturligtvis har jag inte gått på deras svenska. Jag skrev ner utbildningar och kompetenser, jag ringde referenser på dem som var mest tänkbara. Varit oerhört noggrann med att vara rättvis. Men någonstans gjorde orden skillnad. De kunde göra att ett brev blev läst en extra gång, att ett namn fastnade i huvudet, kanske rentav att jag sökte positiva omdömen. Så hur skulle jag nu kunna tro att det kvittar vad jag skriver i följebreven?

Det börjar alltid på samma sätt. Ett tomt papper och bara två meningar vill halka ner på det.

Texten får ligga till sig. Kanske tillkommer något.

Sen, som genom magi, fylls plötsligt hela sidan och en sida till!

Men jag vet att följebrevet ska vara kort. Precis som jag suckade över arbetssökande som skrivit romaner sitter någon och suckar över mitt långa brev om jag skickar det. Så jag stryker. Låter vila. Stryker (lägger till lite). Låter vila.

När det äntligen går iväg är jag jättenöjd! Tills jag läser igen och hittar ett stavfel eller (ve och fasa) att brevet är adresserat till ett förlag men gått till ett annat.

Efter några månader kommer svaret. ”Vi har läst ditt manus men beslutat oss för att tacka nej till utgivning. Du är välkommen att sända nya manus till oss.” Ja, jo, inte mycket att säga om det. Fick ett sånt nyss. Undrar om det nån gång står ”Skicka inte fler till oss”? Det vore ruskigt!

Ibland kommer ”Tack för ditt manus. Vi vill gärna ge ut det.”

Tills dess övar jag vidare på följebrev. Jag tror ändå de har betydelse.

Den första lättlästa deckaren om min deckartant Lillemor Stenlund är klar. Återstår förstås att bearbeta och förbättra men känns ändå bra.

Dags att ta tag i nästa manus medan Lillemor vilar. Alltid bra att vänta ett tag innan man läser igen och bearbetar.

När jag inte skriver, bokför eller pysslar om katterna så odlar jag. Mest tomater, pumpor, squash, aubergine, paprika, chili, majs, sparris och annat matnyttigt men ett litet jordgubbsland finns också och amplar med hängjordgubbar. Kanske mognar de första i morgon, på midsommarafton.

De röda bär som växer bäst hos oss är dock smultronen. På 60-70 talen hyrde mina föräldrar ett gammalt soldattorp, Rappstad, i Österbymo där vi tillbringade somrarna. På 70-talet tog jag med några smultronplantor därifrån till vårt hus i Värnamo. De trivdes och växte på tomten. När pappa flyttade till Helsingborg i början av 80-talet fick ett par plantor följa med. De bosatte sig mellan cementplattorna på hans balkong i markplanet. Smultron är förnöjsamma och har inte så stora krav.

När min man och jag byggde vårt hus några år senare tog jag med två små smultronplantor som bodde på pappas balkonggolv och satte dem i trädgården. Den ena hade oturen att få ett lass småsten över sig. Men den sist överlevande har spritt sig över hela vår trädgård. Under årens lopp har många av dess ättlingar strykt med när häckar satts, gräsmatta såtts, kryddland stenlagts, trädgårdsland grävts och damm anlagts. Ändå får vi mer och mer smultron. På framsidan växer de som en filt över småstenen, förra året tog jag av hela ”filten” men nu är den tillbaka.

Smultronen är vårt mest älskade ogräs och nu, till midsommar, påminner de om somrarna på torpet för över femtio år sedan. De som alltid var varma. När man gick längst den smalspåriga järnvägen till sjön, utan att möta någon. I sjöns klara vatten fanns bara spiggen, och näckrosorna, över flög trollsländor. Vi hade med en plastflaska med varm saft och bullar. Det var sommar.

Önskar alla en riktigt skön och avkopplande midsommar!

Eva

Provins – norrländsk litterär tidskrift grundades 1953 och ges sedan 1982 ut av Norrländska litteratursällskapet med fyra nummer per år. Med utgångspunkt i det nordliga rummet och periferin intar Provins en unik position inom svensk litteratur och kulturdebatt. Tidskriften är även en viktig arena för kritisk idébildning runt dekolonisering och glesbygdsfrågor. Varje nummer rymmer nyskriven poesi, prosa och essäistik. Sedan 2011 produceras och trycks tidskriften i Umeå. Provins ges ut med stöd från Kulturrådet. Lösnummer hittar du hos våra återförsäljare eller via vårt beställningsformulär.

SKICKA IN TEXT

Skriver du dikter, prosa eller essäistik? Har du eller din text norrländsk anknytning? Skicka textbidrag till elin.persson@tidskriftenprovins.se. Vi läser alla inkomna bidrag, men på grund av att vi är en liten deltidsanställd redaktion som får in en stor mängd texter kan vi bara svara om vi väljer att publicera din text. För inskickat material ansvaras ej. Vi publicerar endast opublicerat material. 

Teman för kommande nummer är:
2023/2 – Vila (Deadline 1 april)
2023/3 – Pengar (Deadline 1 juni)
2023/4 – Djur  (Deadline 1 oktober) 

Det smög sig in ett fel i utlysandet av Space Opera tävlingen. Kontot för priscrowdfunding blev fel. (Jag får skylla på att jag konsulterade en anteckning om det, och jag har usel handstil…) Kontonumret på Handelsbanken är 333 324 578 (en 2:a blev felaktigt en 3:a). Stycken skall lyda:

Förutom diplom och universell ära crowdfundas en dusör som gör pristagaren
ekonomiskt oberoende i flera timmar. Gör din insats och insättning på
undertecknads Handelsbankkonto nr 330 324 578 och meddela för säkerhets skull
ahrvid@hotmail.com att så skett. Donatorer kommer att avtackas offentligt, men
säg till om du vill vara anonym.

Ahrvid

Fick godkänt på kursen i barnlitteratur så nu är det sommarlov. En fördel med kurserna är de texter man skapar. Jag har precis sänt en ny lättläst deckare till olika förlag. Inte bästa tiden på året att göra det men efter sommaren är ännu sämre, när alla som skrivit under sommaren skickar in sina alster. Det sista verket från i våras ska jag fila på litet till. Det får skickas in när sommarruschen lagt sig i september-oktober.

Ha en trevlig sommar med så mycket eller litet skrivande du känner för!

Igår var det slutseminarium i skrivarkursen Att skriva barnlitteratur II. Det har varit ett år som inte liknat vare sig första året eller andra kurser jag gått eftersom vi fått vara mycket självgående. Men responsen både från lärare och kurskamrater har varit fantastiskt bra och med mig i bagaget har jag nu ytterligare två barnboksmanus. Båda lättlästa, den ena för 7-9 år, den andra för 12-13 år.

Kurser kan vara ett sätt att få igång skrivandet. Ett annat sätt kan vara att delta i skrivartävlingar. För mig fungerar bägge mycket bra. Det är ett av skälen till att jag har en sida med skrivartävlingstips och en med utbildningstips.

Ändå är det ofta svårt att komma igång med att skriva. Man sitter liksom fast och får allt möjligt annat gjort istället. Då kan det vara trevligt att läsa Tidningen Skriva för att få nya idéer. I morse började jag dagen med att läsa ”Trimma din skrivrutin” i senaste numret. Mitt på sidan 70 stoppade jag och fick läsa om ett stycke tre gånger. Jodå, det stämde – Skriva tipsar om min tävlingssida! Roligt att den når ut och att jag kan hjälpa några en bit närmare sitt mål.

Glöm inte Fantastiknovelltävlingen!

Den arrangeras för 24:e året med stöd av bland andra Novellmästarna.

Senast 3/9 vill de ha noveller med anknytning till science fiction, fantasy eller skräck på max 50.000 tecken (inkl blanksteg). Och man får skicka hur många man vill!

Förstapris 999 kr, andra pris 600 kr, tredjepris 400 kr. Dessutom boken ”De drömmande städerna”, diplom och publicering i Dast Magazine. Samt något hemligt.

Här finns mer info