Ugaritiska och Ola Wikander

Jag skriver och är en stor användare av bokstäver. Nyligen fick vi uppdrag på LUFS att skriva en essä om att läsa och skriva. Man ska inte ge mig så breda ämnen – jag började genast fundera över vad skrivande egentligen är och fick till mycket mer än de stipulerade åtta sidorna. Skyllde på att jag lagt in bilder, bilder tar plats. Ändå slutade jag när det var som roligast, man får tänka på den som ska läsa och ge respons. Tydligen slutade jag i alla fall inte i tid för Christina var inte glad … När jag kom hem fortsatte jag skriva och är nu uppe i trettio sidor. Jag tror att det håller på att bli en kandidatuppsats (hoppsan, det ska vara 15 sidor bara), en magisteruppsats (om jag kommer in på den utbildningen om ett par år) eller kanske en bok.

Efter att ha sökt efter skrivande genom årtusendena kom jag igår fram till de resultat skrivandet lämnat efter sig. Genom årtusendena. Som sagt, ge mig inte breda ämnen! Inom parentes kan jag nämna att jag hamnat både hos apor och stenåldersfolk samt besökt större delen av jordklotet. Hm … påverkan från andra planeter har jag inte kommit till ännu. Nåväl, igår var det dags för Baal. Han var gud för mycket länge sedan och jag stötte på honom genom språket Ugaritiska. De skrev nämligen om honom, författarna i Ugarit, på den tiden. Det var inte lätt att hitta någon information om Ugaritiska men jag fann en person som verkar vara otroligt kunnig. Ola Wikander heter han och var bara strax över 20 när han översatte komplicerade texter som ingen klarat av på de 75 år som gått sedan de hittats. Imponerande. Dessutom skriver han på ett underhållande sätt så jag beställde hans essäsamling direkt. Både fakta om språk och input till essäskrivande, vad mer kan man begära!