Skolan, Lunds Universitets Författarskola, har kört igång igen med sista terminen. Skyndar mig med lät hjärta genom tung regnmodd för att träffa klasskamraterna. Det slår mig att jag nog inte känt så förr, nånsin. Glädje över att komma tillbaka efter lovet. Men så har jag nog aldrig haft så trevliga klasskamrater och lärare förr hellre.
Vi hade uppstartsmöte med inskrivning och schemagenomgång i måndags och någon timmes genomgång av vår examenstext, reflektionstext, igår. Men nu är det – snyft – uppehåll i tre månader! Ett möte med handledaren nästa vecka om min roman och ett textsamtal med den lilla textsamtalsgruppen i början av februari håller glädjen uppe.
Men därutöver är det nu skrivperiod igen, nästan innan den förra slutat, och inte förrän i slutet av april börjar lektionerna. Då blir det å andra sidan full rulle, en och en halv vecka i streck. Och sen är det inte långt kvar till Bokens Dag, som är vår examensdag.
Nu är det alltså arbetsperiod för mig. På min arbetsplats. Med bokföring, budget, bokslut, deklaration och annat som gör att jag klarar mig ekonomiskt. Därutöver ska då romanen göras klar och reflektionstexten skrivas. Den är typ en kandidatuppsats men ändå inte.
Det är också dags att fundera över hur resten av kandidatpoängen ska skrapas ihop. En del har jag redan, från tidigare utbildningar, och för de andra har jag hittat några lockande distansutbildningar. Vad sägs till exempel om kriminologi?
Men sen då, efter skolan, hur klarar man sig då? Abstinens, helt klart! Om inte … det finns en magisterutbildning också. Ett år på halvfart. Med möjlighet att skriva en ny roman. Mm, tål att tänka på 🙂