Bland de råvaror man använder som författare hör ordet till de viktigaste. Man kan klara sig utan papper och penna. Vill man att verket ska vara länge knackar man in det i sten, för motsatt effekt kan man rista med en pinne i sanden. Men någon sort ord eller tecken är det svårt att klara sig utan.
Det fina med ord är att de inte tar slut. Dels kan man använda dem hur mycket som helst (möjligen tröttnar man på dem) och dels kommer det nya ord hela tiden. De kan ibland kännas jobbiga men då får man tänka på att alla våra gamla vanliga, hederliga, ord också varit nya en gång. Utom möjligen ”Ugh” eller nåt sånt.
Ett av de nya orden är köttrymden. Låter lite läskigt, eller hur? Man tänker på köttindustrin och kanske på den moderna tidens hamburgare som befinner sig i lasagne. Men köttrymden har inget med sånt att göra. Det är ett ord för sådant som inte finns i cyberrymden. Man hade förstås kunnat säga det som är verkligt men det gillar inte datanissarna som anser cyberrymden vara minst lika riktigt. Med tanke på att man kan bli av med sina pengar i den så vete katten om de inte har rätt. Köttvärlden är det också OK att säga.
Jag tror att Lillemor ska få utreda nästa mord i köttvärlden. Fast det har hon ju i och för sig gjort med de tidigare också.