Det där med att hitta på namn

Det kan verka lätt, att hitta på namn till sina romanfigurer. Ibland är det självklart vad de ska heta. Jag vaknade med första meningen i en novell i huvudet för en tid sen och i den meningen ingick figurens namn. Däremot visste jag inte vad han var, gissade på en liten hund eller en nalle men det kan vara helt fel. Håller fortfarande på att fila på den.

Men ofta får man tänka till. Det ska ju vara flera personer vanligen, deras namn ska passa till deras personligheter och det ska inte vara svårt att skilja dem åt så de bör inte vara för lika. I vänstra listen, en bit ner, lägger jag in bra länkar som jag stöter på så att andra också ska kunna använda dem. Där finns bl.a. länkar med namn.

När det gäller efternamn är de vanligaste Johansson, Eriksson, Andersson, Karlsson, Nilsson, Svensson och Pettersson. Vilket som är vanligast beror på i vilket län man bor. Men kanske vill man ha ett ovanligt efternamn på sina figurer och då kan man ju alltid inspireras av verkligheten för där har en del verkligen börjat ta ut svängarna och skaffat riktigt roliga och fantasifulla namn. Bara inspireras märk väl, att döpa romanfigurer till namn som bara förekommer i en familj är inte alls lyckat. Undrar om det ens är lagligt? Vad sägs om dessa namn från 2012: Abedaliabbas, Bonnmora, Ciisaxaaji, Evigh (låter gammalt!), Gosare eller Predicator?

De namn vi har idag och tycker är vanliga kom ju också till en gång, vissa av dem från orter och andra är gamla soldatnamn som Rapp och Tapper. Så är det, allt är nytt nån gång.


Det här inlägget postades i Ditt och Datt på Måfå, Författa och marknadsföra, Research, Språk och ord och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.