Jag har läst Jesper Svenbros essäsamling Myrstigar. Den rekommenderades av en av våra handledare. Tunn men tung, om man säger så. Men intressant. Tänk att de gamla grekerna var lite rädda för skriven text och såg läsandet som något negativt, vem kunde anat det? Författaren har makten över läsarens talorgan och läsaren är underkastad författaren genom att han måste upprepa det författaren valt att skriva.
Gravstenar kommer också i ett nytt sken. Tänk på att alltid läsa dem högt. Så länge någon gör det finns ju den döde kvar.
Erfarenheterna ska jag på något sätt foga in i min egen essä, om skrivande.