Först ett par stycken som stod stilla en bit innan Mörarp. Verkade inte vara någon fartkontroll och poliserna bara satt i sina bilar. Strax efter mötte jag polisbil efter polisbil som körde, utan blåljus, genom Mörarp. Började mistänka ett narkotikatillslag. Vid utfarten från Magnihill kom ytterligare två bilar, nu med blåljus påslaget.
Enligt uppgift i HDs nättidning har man funnit en man död vid Rosenlunds Gård och misstänker mord. Naturligtvis fruktansvärt när brotten inträffar i verkligheten och inte kan hålla sig i böcker. I morse i HD läste jag om ett gammalt mordfall från början av 1900 talet som ännu inte är utrett. Stryparen i Vegeholm var artikelns namn, mordoffret en dam på 65 år. Liksom detta offer hittades hon död i en skogsglänta. I hennes fall blev det så småningom en bok: artikeln bygger på boken ”Mordet på Dagmar Kofoed och andra kriminalfall från nordvästra Skåne: autentiska brottsskildringar från det gamla Helsingborg med omnejd 1903-1953” av Glenn Gustaf Lauritz Andersson. Vilken titel!
När går gränsen för att ett mord är bara hemskt och att det kan upplevas som intressant historia?