Hur jag fann deckartanten Lillemor Stenlund

Jag älskar pusseldeckare. För ett antal år sedan var jag hjärtligt trött på ensamstående, överviktiga, deprimerade äldre polismän med alkoholproblem. Jag var minst lika trött på utslitna småbarnsmammor som försökte lösa brott och samlevnadsproblem på samma gång. Alla gamla pusseldeckare med trevliga individer som jag gärna ville tillbringa en kväll med var sedan länge utlästa. Flera gånger om.

Vad gör man då? Inte första men väl andra tanken var: kan jag skriva dem själv? Den låg där och grodde utan att bli mer än en tanke.

Tills en januaridag när maken skulle fylla jämnt och vi bokat en drömresa till Brasilien.

Jag låg vid poolen och svor över den medhavda deckaren. Packade ner den i kassen, la mig på solstolen igen och suckade. Det knakade i stolen bredvid när en mycket kraftig kvinna satte sig. Hon kunde vara 65-70 år och hade ett stort leende. Jag hade sett henne svänga kroppen i linedance vid poolen tidigare. Och svinga bägare när det var tävling i ”rysk roulette” i cashasa/vatten drickande. Hon hade också hoppat in när den brasilianska lekledaren var sjuk och lett poolgympan. Nu berättade hon livligt för sin man om en ung kille som jobbade i baren och hans kärleksproblem. Det märkliga var bara att jag visste att killen bara talade brasilianska. Och att kvinnan bara talade svenska. Hur hade hon burit sig åt för att få fram all denna fakta?

Då och där insåg jag att jag hade mött min deckardam. Denna kvinna, som kunde lirka information ur människor utan att känna dem och utan att kunna språket och som kunde få igång ett femtiotal turister som till största delen var Italienare, hon skulle vara den perfekta för att lösa pusseldeckare på miss Marples vis.

Jag behöll hennes egenskaper rakt av. Hon var redan perfekt. Hennes förkärlek för god mat, dryck och resor. Och, förstås, hennes man Torsten.

Har jag då inte gjort någonting själv? Jo, deckargåtorna förstås. Och jag gav henne och Torsten nya namn, sonen Fredrik, varsitt yrke, vänner och ett hem.

Vet den riktiga Lillemor om att hon hamnade i en deckarvärld? Nej. Inte vad jag vet. Men kanske läser hon också Lillemor-deckarna? Det hade varit en extra knorr på berättelsen om hur jag fann Lillemor!

Det finns hittills två utkomna Lillemor-deckare som ljudböcker: Gamla synder och Likbilsmysteriet. Bägge utspelar sig faktiskt vid denna tiden på året så de passar extra bra att lyssna på just nu:

Gamla Synder Den långsinte dräparen
I Gamla Synder löser Lillemor inte ett utan flera fall i England och hinner samtidigt uppleva både storstad och landsbygd.
Likbilsmysteriet börjar i trakterna runt Tranås och Österbymo men rör sig ner till Tyskland och Paris. Väsentligt för gåtans lösning är ett par kvicktänkta gamla tanter.

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.