Dags igen för en tidningsartikel. Denna gång har tidningen Hallå!, som tillhör Helsingborgs Dagblad, uppmärksammat med en helsida att jag hade lyckan bli utgiven i så många novellsamlingar veckan före jul. Samma foto som förra gången, inte gör det något när fotografen var så skicklig, och foto på tre av mina böcker därtill. En pytteliten missuppfattning i texten (det är över att just Tamerinstitutet vill ha min text som jag är rörd 🙂 ) men det gör absolut ingenting. Jätterar reporter som skrev hur fint som helst, tack för det!

Man vet aldrig vad en tidningsartikel kan föra med sig. I detta fallet hände någonting mycket trevligt. En illustratör, Kathleen Heslin Carlson, ringde när jag satt på tåget på väg hem från Lund. Så bra att det finns människor som kommer sig för med att ta kontakt! Jag har tittat på hennes illustrationer på Illustratörscentrum och gillar dem verkligen. Ger mig en känsla av både nutid och 60-tal. Det vore roligt med ett samarbete, vem vet vad som sker i framtiden.

Så här ser artikeln ut:

”Jag vaknade med titeln i huvudet”

HD/NST Sven-Erik Svensson

För Påarpsförfattaren Eva Ullerud blev årets sista veckor något i hästväg. På tio dagar utkom hon på sex olika förlag. Och lusten till att skriva fortsätter att växa.

– Det är helt otroligt. Jag vet inte vad som ligger bakom. Det är nästan så att jag gråter när jag berättar det, säger Eva Ullerud.

Hon är märkbart rörd av att ha fått så många texter publicerade. Det började veckan före jul med en dikt i antologin ”Poesi mot rasism”, därefter följde ett antal noveller. Mest stolt är hon över en förfrågan från Tamer-institutet.

– De ville ha in berättelser från hela världen för att ge ut en bok till barnen som bor i krigsdrabbade områden vid Gazaremsan.

Själv har hon tidigare gett ut två pusseldeckare och en barnbok, fast på eget förlag. Påarpsförfattaren har nyss lämnat ifrån sig manuset på en tredje pusseldeckare om detektiven Lillemor Stenlund.

– Det var så skönt. Jag lämnade utkastet till min handledare på författarskolan i Lund. Under utbildningen ska man skriva en roman, så tanken är att deckaren avslutas till examen i sommar, säger Eva Ullerud.

Någon skrivkramp är det inte tal om. Inte heller prestationsångest. Eva bollar med lätthet mellan flera olika projekt och texter.

– Det lättaste är nästan att påbörja en idé, när man kör fast kör man vidare med något annat, och sedan lossnar det. Att ha flera olika kortare grejer på gång har till exempel hjälpt mig att skriva pusseldeckaren.

Idén bakom novellen ”Barton älskade brev” kom till en morgon när Eva slog upp ögonen.

– Jag vaknade upp med titeln i huvudet. ”Barton älskade brev”. Aha, okej? Vem är Barton? Och så fortsatte det, förklarar hon.

När Eva inte skriver eller sitter i skolbänken vid Lunds universitets författarskola, jobbar hon som ekonomichef.

– Skulle jag tröttna på mina texter, har jag siffrorna. De kompletterar varandra.

Från början hade hon en tanke på att skriva facklitteratur om avvikelserapoprtering och ledningssystem. Men efter att ha djupdykt i fiktionen, har hon hittat många olika spår som passar.

På nätet lever karaktärerna Lillemor Stenlund och siameskatten Bonnie sina egna liv på varsin hemsida. Bloggar gör Eva också så gott som dagligen. Utan att låsa sig till någon genre utforskar hon nyfiket alla tänkbara.

– Just nu är jag väldigt nyfiken på fantasy och barnböcker. Men jag använder den genre som passar bäst till det jag för ögonblicket vill berätta. Ibland är till exempel dikter den lättaste vägen till det jag vill förmedla.

Har du något drömprojekt?

– När jag blir ännu bättre på att skriva, vill jag berätta om min svärfars upplevelser under kriget. Han var med i motståndsrörelsen i Norge och flydde till Sverige, säger Eva Ullerud.

Linn Dupont