Gott År

Tiden är svår, som ett för litet täcke. Drar man upp det till hakan och klarar skrivandet så fryser man om tårna och skäms för att man inte hinner finnas där för alla runt omkring. Alltid nåt som sticker utanför. Jobb, vänner, familj, skriva, hjälpa.

Har ett minne av att täckena var större när man var barn. Eller var det bara att man själv var mindre?

Ännu är några timmar kvar. Bredvid mig ligger en romantext, pusseldeckare, som ska förbättras och en barnbokstext som vill få prova att sändas till förlag. I mitt huvud försöker en apokalyps finna sin form för att sedan sväva ut på papper. Jag hoppas hinna skriva några timmar och sedan träffa vänner.

Snart får vi alla 365 dagar till, som en extra julklapp. Ska använda mina så sparsamt som möjligt. Nästa år ska jag önska mig ett elastiskt täcke.

Önskar er alla ett gott år med plats för allt och alla, inte minst er själva.

Kram!

2015