Bebodd Mayagrav
Idag ska vi utforska en liten del av Mayaindianernas rike. Detta är en mayagrav i Mexico. Men den är inte obebodd. I den bor:
Hen som bor i graven
Vår guide är mycket kunnig, han är delvis mayaindian själv. Vi får lära oss att alla mayaindianer har ett blått märke, som ett födelsemärke i ryggslutet.
Vi får också lära oss mycket spännande om mayafolket förr.
En portal med hål mot himlen
I denna portalen stor de när de skulle gifta sig, i vita kläder. Förankrade i jorden genom att de stod på stenen under portalen. Med händerna resta tillsammans mot hålet i portalens tak, mot himlen. För att få maximal energi från både himmel och jord.
Mayahus
Jag köpte flera böcker om Mayaindianerna. Så intressant! Vackert och grymt på samma gång. De tillämpade människooffer men tyckte det var OK att offras (eller offra sina barn) eftersom man återföds. Med tanke på att det utfördes genom att det bultande hjärtat skars ur offrets bröstkorg med en slö kniv kan det inte ha varit helt trevligt ändå. Men mycket annat i deras religion var vackert. Tänk att de vandrade över hela jorden innan de kom hit och valde just Mexico, märkligt.
Mayaindianerna hade förresten inte gubben i månen utan kaninen i månen. Kolla nästa gång du ser månen, kanske är där en kanin.
Dags för stranden igen
Efter Mayaområdet var det, förstås, dags för stranden. Det verkar ingå i alla utflykter och är ju ganska trevligt.
Humane Society
Innan vi gick på båten träffade vi två damer från det mexikanska djurskyddet. Humane Society of Cozumel. De stod där kryssningsfartygen lade till, bland övriga stånd, och sålde saker till förmån för hemlösa djur. En liten grabb, Tambor 2 månader, var med dem för att försöka få ett hem.
Tambor, hemlös valp
Han hade hittats fem veckor gammal på gatan. Medan både vårt och ett ytterligare kryssningsfartyg låg i hamn lyckades han hitta ett nytt hem i Canada, hos en av passagerarna. Han kunde förstås inte följa med på båten utan kommer att flygas över.
Dags att gå ombord. Men … om man ser en sån här uppmaning, vad gör man då?
Hehehe
Såklart! Det är i ett sånt här läge man känner att all barnuppfostran gått hem. Stolt över min dotter (som benen tillhör).
I morgon: Miami Beach!
Humane Society