Har du också känt hur humöret vaknat till och börjat börjat testa vingarna? Kanske är det solen som värmer ansiktet även om aprildagarna kan vara kyliga. Kanske gullvivorna och gråsparvarnas högljudda samtal i schersminen. Kanske att ett skolår via zoom börjar närma sig examen. Kanske löftena om vaccin och en liten, liten möjlighet till utflykter i sommar. De kommer alltid så här års men i år känner jag dem starkare än vanligt: de årliga, vårliga krafterna.
Gule Gunnar njuter av våren mellan julros och gullviva. Som mellan hägg och syrén, sett ur ett lite längre perspektiv och på väsentligt lägre höjd. Noshöjd, för att vara exakt. Om nu inte Gunne Bunne hade haft för vara att vila stående på öronen. Gunnar är hittekatt. Han hittade oss för tio år sen och dök upp på balkongen där han satt och vinkade in till oss. Någon ägare gick inte att finna trots annonser och han vägrade att följa med någon annan hem så han fick flytta in hos oss och våra katter.
Våren har varit omvälvande för honom. Det visade sig att han har forl och stora problem med tandköttet. Nu är alla tänder bortopererade och han är som en ny person. Han har haft mycket ont utan att vi vetat om det, varit lite arg för det mesta. ”Är han glad?” sa sköterskan vid återbesöket i mars. Glad, tänkte jag. Hur vet man om en katt är glad? Men sen märkte vi att det var han! Han började umgås mer och hoppade upp i sängen för att klappas. Ja, Gunnar är glad!
Nu är det en ny Gunnar som upplever våren. I hans lilla gula kropp har de vårliga krafterna blommat ut för fullt.
Det blir inga majbrasor i år heller och inga studentsångare men våren, den kan inga pandemier stoppa. Kanske blir det istället tid för skrivande? Varför inte en novell om våren? Du vet väl att du hittar listan över pågående skrivartävlingar här? Femton stycken på gång just nu.
Hoppas du får en trevlig Valborg och första maj !