Jag läser i Lennart Hellsings Bokbok eller Boktoks tokbok. Där finns alla böcker som berättar vad de känner i sitt innersta. Det är diktsamlingar, kokboken, historieskildringar, ja allt. Så hittar jag plötsligt det som kunde varit min bok, jag känner för den, förstår den, känner med den. Så här säger den boken:
Man sa att jag var illa förberedd och hade ingen djup och ingen bredd men jag var värd ett mycket bättre öde än att bli baktalad och förbisedd. Vad vet en dövstum kossa om musik? Och för en mask – vad är en tavla lik? Och kan en bok väl någonsin bli bättre än den som läser den – mer skön och rik? Jag är en pärla på ett bondkalas och dömd att trampas på och gå i kras. Åt grisar slängda pärlor är vi alla – låt vara då att några är av glas.Tänk att detta är från en barnbok!