Vårterminen på skrivarkursen har börjat. Den första inlämningen var något så enkelt och så svårt som en halv sida med planerna för våren. Det är fritt val av ett skrivprojekt för barn och unga och valet var inte lätt. Förbättra bilderboksmanus? Skriva fler lättlästa deckare? Skriva deckare som inte är lättlästa? Bygga vidare på tabu-temat med ungdomsnoveller?

Efter mycket velande bestämde jag mig för att hålla fast vid lättläst men med varierande genrer. Kanske en fackbok, en deckare och något ytterligare? Jag tror jag börjar med det sistnämnda och ger mig i kast med lättläst skräck för barn. Det är en genre jag testat några gånger förr och i vart fall lyckats få publicerat i några novelltävlingar. Får se om takterna sitter i.

Ett skrivande som kan vara nödvändigt för att försörja sig som författare är stipendieansökningar. Ibland leder till att en utbildning eller research eller skrivtid eller utgivning får en delfinansiering av en stipendiefond. Det är viktiga pengar, utan dem hade vår litteratur varit betydligt magrare.

Idag var det deadline för Längmanska Kulturfonden. Jag har skickat två ansökningar som verkligen känns angelägna. För alla stipendiefonder gäller att det är betydligt fler sökande än vad det finns medel så chanserna är inte stora. Men om man inte skickar in är chansen noll. Jag skrev in i det sista och nu håller jag tummarna för att fonden ska hjälpa mig att ro ett av projekten i land. Det är projekt som behövs, det ena för att hjälpa barn och det andra för att hjälpa studerande ungdomar.

Jag går bara en skrivarkurs i år: Att skriva barnlitteratur II vid Linnéuniversitetet. Andra året skiljer sig markant från det första. Bland annat är det mycket självständigare än år ett; vi ser inte mycket till av handledarna.

Höstterminen pågår någon vecka till innan vårterminen börjar. Just nu är det, antar jag, jullov. Det märks dock inte eftersom vi under detta år har få (men svåra) uppgifter, ytterst marginell lärarkontakt via kursens sida och inga zoom-möten över huvud taget. På gott och ont, antar jag. Klasskamraterna finns ju där fortfarande och vi håller kontakt via facebook. Men det blir alltså inte någon skillnad när lovet infaller.

Tyvärr hade inte min hjärna riktigt fattat det. Därför blev det nyligen panik i tomteverkstaden när det uppdagades att två av höstterminens uppgifter ännu återstod. Igår var det inlämning av en essä om att skriva om det som är tabu. På fredag infaller deadline för höstterminens läsrapport. 4-5 sidor akademisk text med referenssystem enligt Harvard samt därutöver referenslistor och källförteckning. Utöver sjutton verk med facklitteratur ingår 1000 sidor skönlitteratur.

Tråkigt men nyttigt att gå tillbaka och titta på sina anteckningar och reflektera över vilken betydelse de lästa böckerna haft för skrivandet. Hur som helst är det obligatoriskt.

Så varför sitter jag här och bloggar? I samband med årsskiften gör man bokslut, så även i skrivandet. Det är en sysselsättning god som någon under ett jullov!

Önskar alla, med och utan jullov, en trevlig trettonhelg!

Jag önskar er alla ett Gott Slut på 2022.

Slutet på mitt skrivar-år blev att Bookea skickade royaltyredovisningen för tiden fram till 31/10. Det är mina deckare Bookea har gett ut som ljud- och eböcker, med traditionell utgivning. Under denna period var det de två första ljudböckerna som kom ut: först Gamla Synder och några månader senare Likbilsmysteriet.

Det var första redovisningen så det var mycket spännande att få veta hur det gått. Resultat: jag är positivt överraskad och glad över att så många valt att lyssna på Lillemors äventyr. Kanske borde hon ge sig ut på äventyr igen?

Jag älskar julen. För mig är den godhet och givande men också att få. Det finns en magi runt ett inslaget paket. Det kan innehålla vad som helst eller löfte om vad som helst.

I år kommer säkert många gåvor från second hand och så är det även hos oss. Dem värdesätter jag nästan mer än de nyköpta. De finns kanske bara i ett exemplar och just detta råkar givaren hitta och se att det passar för just mig. Troligen är det något väl omhändertaget och uppskattat av tidigare ägare.

Mellandagarna kan man slappa utan dåligt samvete men får man idéer om skrivande finns det tid även till det. Makalösa mellandagar, sa Herkules Jonsson i en adventskalender för många år sen och just så känns de. Som en extra julklapp mitt bland alla festdagar.

Jag önskar er alla Många Makalösa Mellandagar och ett Gott Slut.

Eva