Salvador Dalis målning Three sphinxes of Bikini och Paul Celans Dödsfuga är två av de verk som inspirerat till min ekfras När nornorna slutat spinna. En dystopisk framåtblick på vad som inte får hända. Idag var den publicerad i det kulturjournalistiska nätmagasinet Opulens med Clemens Altgårds kraftfulla illustration, som jag uppskattade mycket.
Någon kanske frågar sig vad en ekfras är? Det gjorde jag, första gången jag hörde begreppet. En ekfras är ett skrivet verk som beskriver ett annat konstverk.
Dalis målning är gjord 1947 och inspirerad av USAs kärnvapensprängningar på Bikiniatollen 1946 – 1958. Huvudön, Bikini, blev känd på grund av sprängningarna. När en minimal baddräkt lanserades samma år fick den därför namn efter ön.
När nornorna slutat spinna
Himlen över mig är grön, märkligt grön, vackert grön, smaragdgrön, giftgrön. Den smälter över i gult, som den heta sanden under oss. Där framme skymtar blå bergstoppar men de är långt borta och vi är här, stelnade på rad efter varandra.
Våra huvuden med halsarna vilande i sanden. Över Sulamits smäckra nacke svävar håret som en askgrå hjärna. De spröda, röda korallerna vilar som ett halsband. Eller är det huden som brinner, smälter och rinner bort från hennes kropp, under sanden? Vi ska stiga som rök i luften, i molnet ligger man inte trångt. Lugnt ser vi framåt. Allt har redan hänt. Solen är på väg ner och kastar långa skuggor av våra huvuden. Halsen framför henne har kluven stam men trädkronan är ännu grön. De är sköra, växterna. Godtrogna.
Mellan dem ser jag det ledande huvudet som en grå svamp uppburet av en stark nacke. Det är långt borta, jag skymtar det bara. Ser att det är på väg. Det vill ta sig vidare, vill sprida sig överallt, vill täcka hela jorden i vit, ren aska. Det nynnar beslutsamt för sig själv. Kriget är slut. Oron är över.
Som sfinxer, med kropparna begravda i sand, ställer vi frågan till Gudarna: ”Vilken varelse går på alla fyra på morgon, på två ben mitt på dagen, på tre ben på kvällen och ju fler ben den har desto svagare är den?”. De svarar: ”Den enda varelse som tror att hon är Gud.”
Jag tittar upp och ser ett mörkgrönt moln sakta sänka sig och kväva allt liv. Silencio.
