Eva Ulleruds Skrivarlya

Idag kan man läsa om min roman Dekahebdom i Helsingborgs Dagblad!

För att skriva om pandemin, både i Dekahebdom och i Författarcentrums antologi Brev till framtiden, krävdes förstås att hålla koll på händelser och datum och att känna av medmänniskors upplevelser av pandemin. Detta dessutom under en tid när det var svårt att möta och tala med människor, på grund av smittrisken. Därför blev HD en del av researcharbetet. Två års tidningar samlades i biblioteket medan skrivandet pågick. Detta lockade HDs reporter Yvonne Johansson och fotograf Anders Malmberg, som kom på besök i onsdags. Då fick tidningarna bäras ut till vardagsrummet.

Jag blev mycket glad när jag läste Yvonne Johanssons text. Hon har fått med allt, på ett mycket välformulerat sätt. För er som inte har HD kommer ett utdrag här:

”I vardagsrummet hemma hos familjen Ullerud i Påarp står travar med HD. I högarna finns alla tidningar från den 7 mars 2020 fram till idag. Nyheterna fick bli bas för hennes roman om tio pensionärer som stänger in sig i ett hus, utan kontakt med omvärlden för att klara pandemin. Författaren Eva Ullerud bläddrar i tidningarna och stannar till vid en nyhet:

– Den här. Besöksförbud på äldreboende. Man blir så förbannad över att man kan hantera människor på det här viset. Det är väl klart att det inte var maken eller makan till de gamla, som själv suttit i karantän, som spred smittan, säger hon upprört.

Allas lika värde oavsett ålder, djurras eller framgång i livet är det som driver hennes skrivande. Boken ”Dekahebdom eller Fredagsbagateller i Missenträsk” blev klar före jul. Nu ska Eva Ullerud bära iväg berget av tidningar till pappersåtervinningen.

Pandemistarten blev påtaglig för paret i Påarp. Eftersom maken Lasse Ullerud har sjukdomen kol fick de isolera sig. Parallellt med skrivandet driver Eva Ullerud en redovisningsbyrå och tidvis fick kunderna ställa sin redovisningar på trappan, där hon kunde hämta in dem.

– Vi har inte hållit oss helt inlåsta i två år. Men vi har sett till att storhandla så att vi har ett lager hemma. Alla har ju levt annorlunda. Det som inte funnits för någon annan har inte heller vi saknat.

I hennes fantasi packade samtidigt åtta skåningar sina bilar med mat, box-vin och papper och drog till Norrland för att få vara i fred och kunna fortsätta sitt vardagsliv. Ytterligare två personer skulle ansluta. I sitt hus saknade de mobiltäckning och all kontakt med omvärlden.

– Jag ville ha tio personer. Boken heter Dekahebdom, vilket syftar på den nästan 700 år gammal boken Decamerone från digerdöden i Florens 1348. Där låter författaren Giovanni Boccaccio tio ungdomar fly i tio dagar. De fördrev tiden genom att varje dag berätta var sin historia för varandra. Dekahebdom är också grekiska och betyder tio veckor.

– Nu är det inte unga som ska hålla sig undan, utan äldre. Författarvännerna har sedan länge träffats varje fredag för att läsa upp sina dikter, essäer eller noveller som de kallar fredagsbagateller. Det fortsätter de med i sin isolering, säger hon.

En av ”bagatellerna” som en romanfigur läser upp handlar om Arne som ska fylla 90 år på sitt vårdboende, men som inte får ta emot besök av sin fru Britt-Marie när hon kommer med tårta. Men tillsammans med en vän kidnappar hon sin man och drar iväg.

Motstånd och frihet är två starka ingredienser. Romanen är en feel good-roman, men de insprängda bagatellerna bär ett allvar. Det är till dem Eva Ullerud använt dagstidningarna. I viss mån har hon själv smugit sig med i boken. En av karaktärerna är lik henne och skriver en bagatell som mycket påminner om hennes egen svärfars flykt från Norge under andra världskriget.

– Min svärfar var bara tio år när han deltog i motståndsrörelsen genom att bära tidningar till olika platser i sin väska. Han och hans bror flydde så småningom till Stockholm. En roman om honom måste jag nog få klar i år, säger hon.

Barnboken ”Vem pep?” står också på tur att bli skriven. Katten Putte kryper upp i Evas knä i vardagsrumssoffan. Han är den hemlösa kattungen som pep i boken.

Men innan nästa bok gäller det att bli av med tidningarna. Maken Lasse är mycket nöjd med att tidningsberget ska ut. På återvinningsstationen låter Eva Ullerud drivan av tidningar glida in i containergapet. Dags för nästa projekt.”