Klicka på "Inlägg via RSS"
Du får upp en gul ruta.
Tryck på den sista texten "Prenumerera på denna feed"
Då kommer det upp en liten ruta.
Tryck på "Prenumerera".
Här nedanför är länkar till olika tidningars senaste kultur/boknyheter. Länkarna uppdateras automatiskt med tidningarnas nyheter. När du klickar på dem kommer du till tidningen. För att komma tillbaka till Ulleruds Värld måste du sedan öppna sidan igen.
Recension mars 2023 av "Vem pep?" i nr 2 av tidningen Kattliv
Ukrainas fredliga flagga. Sädesfält under blå himmel. Som på en söndagspromenad här i Skåne. Måtte galenskapen vara över innan hela landet ligger i ruiner. Känner med alla dess kämpande människor.
Lillemors deckarserie har hittills kommit ut i tre romaner där hon löser ganska omfattande brott. Men Lillemor gillar gåtor i alla former och de flesta av hennes fall är faktiskt i mindre skala. Små vardagsgåtor. För henne är varje mysterium lika spännande. vare sig det är kronjuvelerna som stulits eller en lussekatt. Det som lockar är hur svårlöst det verkar vara.
Ett av hennes mindre uppmärksammade fall kom nyligen ut i nättidningen Dast Magazine, som är specialiserat på just deckare. Det heter Karpmysteriet och utspelar sig på hösten, när kantarellerna börjat titta fram. När grannens fiskar en efter en försvinner från dammen får Lillemor ett problem att lösa.
Karp. Bild av FranzW.
Kanske vore det idé med en bok för de kortare texterna också. Flera är ganska långa, som en kort roman eller väldigt lång novell, medan andra är mycket korta, som karpmysteriet.
Hur det gick för karparna? Det avslöjas här: http://www.dast.nu/novell/karpmysteriet
Ekström & Garays bok Poeter mot krig hade egentligen redan haft deadline när redaktören fick syn på min text i ett annat sammanhang. Han ville gärna ha med den också. Kunde jag tänka mig att delta?
Jag hade läst om projektet någon dag tidigare. En bok vars hela behållning går till Röda Korsets arbete för kriget i Ukraina. Det är klart att jag mer än gärna vill delta!
På så sätt blev en kort text om ett barns oro för kriget inte en artikel utan fick en hedrande plats i en bok som stämmer helt med min värdegrund.
Jag känner mig mycket hedrad och glad för att kunna lämna detta lilla bidrag.
Poeter mot krig ges ut av E&G tillsammans med Opulens magasin och i samarbete med ABF Malmö, ABF Göteborg och tryckeriet Exakta print. Allt överskott tillfaller Röda Korset.
Så här skriver förlaget
Poeter mot krig
I Ukraina bombas byar och städer, civila dödas och flyr för sina liv och här hemma känns plötsligt den kanske alltför självklara gränsen till otryggare tider tunnare. Krig är fruktansvärt, var än i världen de utkämpas och vilka makter som än ligger bakom. Poeter mot krig är resultatet av ett blixtprojekt där de deltagande poeterna bara haft några få dagar på sig att skicka in sina texter. Många dikter är nyskrivna och tidigare opublicerade. En del dikter har fötts ur den senaste tidens händelseutveckling och några har skrivits med avsikt att publiceras i denna antologi. En unik sammansättning av poeter, här förenade i ett samtida poetiskt avtryck: ett långtklingande rop för fred.
Medverkande poeter är: Bengt Adlers, Evindar Akdogan, Ibrahim Al-Khaffaji, Arazo Arif, Bengt Berg, Andreas Björsten, Helena Boberg, Johan Rantala Bonnier, Elis Monteverde Burreau, Sam Carlquist, Johan Christiansson, Michael Economou, Helena Fehrman, Rosanna Fellman, Eric Fylkeson, Ángela García, Lina Hagelbäck, Gunnar Harding, Pamela Jaskoviak, iodine Jupiter, Karin Lentz, Li Li, Börje Lindström, Helena Looft, Anna Maris, Nino Mick, Petra Mölstad, Karin Nilsson, Johan Nordbeck, Emma Eriksson Olsson, Cecilia Persson, Tina Persson, Joakim Pirinen, Freke Räihä, Håkan Sandell, Nicko Smith, Göran Sonnevi, Marie Tonkin, Niklas Törnlund, Eva Ullerud, Mikael Wiehe, Susann Wilhelmsson, Ilman Yusupov, Bruno K. Öijer
Poeter mot krig
Det har blivit hela fyra
antologier på drygt ett halvår, trots att jag satsat på att skriva egna böcker. Men det har ett skäl: det är verk som tilltalat mig dels på grund av utgivare och medförfattare, dels på grund av att vi delar värdegrund:
Aug 2021 kom Brev till framtiden, brevnoveller om pandemin utgivna av Författarcentrum Syd
Dec 2021 Demokrati100, om vikten av demokrati och det fria ordet, utgiven av Poeter.se
Mars 2022 Vi planterar där vi står, utgiven av Liv i Sverige
Mars 2022 Poeter mot krig, ges ut av Ekström & Garay till förmån för Röda Korsets arbete i Ukraina
Ett barnboksmanus har äntligen gått iväg till förlag. Det är den andra bilderboken, med text på vers, om katten Bonnie. Den första gavs ut 2012 så Bonnie (som finns på riktigt) och jag tyckte det kunde vara på tiden med en uppföljare. Den lär dock inte läsas av samma barn eftersom de är tonåringar nu.
Den minsta lusen . Ur den första boken ”Vitt och kallt, sa Bonnie Katt”
Förhoppningsvis ska läsarna tycka att den är rolig, överraskande, fantasifull och spännande. Därutöver har den, som allt annat jag skriver, en undertext som hänger samman med min värdegrund: allas lika värde. I detta fall är budskapet att man ska hjälpa dem som är hemlösa. I vuxenvärlden talar vi just nu mycket om flyktingar. I Vem pep? är flyktingarna en hemlös kattfamilj med små barn. Och att vi hjälper både mänskliga flyktingar och hemlösa djur är viktigt i min värld.
Jag är mycket nöjd med Frans Liljenroths fina inläsning av boken. ”Humoristisk och tänkvärd” var hans beskrivning av boken och just så var den avsedd att uppfattas.
Våren 2020 flyr åtta pensionärer från pandemin. Detta är inga fogliga gamlingar som man har där man sätter dem. Alla är författare och kulturskribenter. Trots regeln om ”högst två timmars körning från hemmet” fyller de tre bilar och drar från Skåne till Sara Lidmangården i Missenträsk för att få ha sina fredagsbagateller med vin i lugn och ro. Men en kväll knackar det på dörren.
Dekahebdom eller Fredagsbagateller i Missenträsk är en roman med invävda noveller, essäer och dikter: fredagsbagateller. Ramberättelsen handlar om pandemin ur ett pensionärsperspektiv. De kortare texterna tar upp flera aktuella samhällsfrågor med ett gemensamt tema: utsatthet och allas lika värde.
I ramberättelsen finns glädje, humor och feelgood. I pensionärernas fredagsbagateller finns skärpa och motstånd.
Dekahebdomeller Fredagsbagateller i Missenträsk finns även som pappersbok och e-bok.
Ljudböcker är en fantastisk uppfinning. Så praktiskt på alla sätt, inte minst när synen sviker. Och vilken ynnest för författaren det är att få höra sin text uppläst av någon annan!
Dekahabdom eller Fredagbagateller i Missenträsk
Frans Liljeroth håller på att läsa in min bokDekahebdom eller fredagsbagateller i Missenträsk och det är lika spännande varje gång han sänder ett nytt kapitel. Jag har förstått att han går mycket noga till väga, kollar upp uttal av dialektala ord och annat. Efter hand får jag de intalade filerna/kapitlen för att lyssna på. Till min förvåning är det lätt göra mindre ändringar, t.ex. av en betoning. Men så mycket ändringar är det inte tal om: varje gång jag lyssnar på en ny fil blir jag lika glad över det liv Frans ger min text – det känns bara perfekt.
På ett zoommöte om barnböcker härom dagen lärde jag mig att till och med småbarn är flitiga lyssnare av ljudböcker. Jag förstår vitsen för föräldrarna med att slippa läsa en bilderbok två gånger per kväll varje år men hur klarar barnen det utan att ha bilderna att titta på? Utmärkt, enligt den information vi fick. Kanske är det en av mina barnböcker som blir inläst nästa gång?
Idag släpps ännu en antologi där en av mina texter har välkomnats in i värmen.
Föreningen Liv i Sverige fyller 40 år och firar detta genom att ge ut textsamlingen Vi planterar där vi står. Den innehåller 40 texter, som alltid för Liv är det verkliga upplevelser som beskrivs, inte fiktion. Verkliga delar av livet. Mitt bidrag heter ”När ångan upphör” och handlar om just det, när orken sviker.
Så här skriver bokens redaktör Ingrid Sjökvist, som även är föreningens ordförande, om Vi planterar där vi står :
»Det är nog onödigt att vända sig själv ut och in, när vi i själva verket innehåller allt vi behöver. Bara vi får den jordblandning som är genuint god för våra själskärnor.« Så skriver Emeli Voine i sitt bidrag till den här boken. Att den ges ut beror på att Liv i Sverige i år fyller 40 år. Det ville vi fira och efterlyste livsberättelser på temat »Plantera där du står«. Vi frågade: Vad ta¨nker du om framtiden? Hur a¨r livet just nu? Hur var tiden hit? Samma frågor som vi ställde oss själva å föreningens vägnar. Vi fick in många texter och valde ut 40 av dem. 40 år, 40 texter. Resultatet blev en bukett i de mest skilda färger: vardagsskildringar från både land och stad, från dåtid och nutid, av kvinnor och män, unga och äldre. Om förälskelser, om flytt både från och till Sverige, om förhoppningar och oro för kommande generationers liv. Och mycket mer. Som förväntat har pandemin fått färga en del av innehållet.Vår äldste medverkande lovordar i sin text berättandets kraft. Vi instämmer och hoppas att boken ska inspirera och öka intresset för livsberättelser.
Att en del av boken utspelar sig i Värnamo är inte en tillfällighet: här tillbringade jag flera viktiga år av min uppväxt. Läsarna får bland annat följa med Lillemor till Stigs Konditori för att njuta av läckra bakelser. Men också till Hagshults flygbas, där jag tog mitt flygcertifikat för många år sedan. Tittar man noga på omslaget ser man ett litet flygplan. I det sitter Andreas, som har en väsentlig del i historien.
Fara med osanning
En märklig tillfällighet är att det på nästa uppslag finns en artikel om just Hagshults flygbas.
Det gläder mig att få vara med just i Värnamo Nyheter. Känns lite som att komma hem.
Helt otroligt fantastiskt är att samma dag – 15/3 2022 – skriver både Helsingborgs Dagblad och Värnamo Nyheter varsin helsidesartikel om mitt skrivande och varsin bok! På bästa plats: vänstersidor i början av del 1.
För att skriva om pandemin, både i Dekahebdom och i Författarcentrums antologi Brev till framtiden, krävdes förstås att hålla koll på händelser och datum och att känna av medmänniskors upplevelser av pandemin. Detta dessutom under en tid när det var svårt att möta och tala med människor, på grund av smittrisken. Därför blev HD en del av researcharbetet. Två års tidningar samlades i biblioteket medan skrivandet pågick. Detta lockade HDs reporter Yvonne Johansson och fotograf Anders Malmberg, som kom på besök i onsdags. Då fick tidningarna bäras ut till vardagsrummet.
Jag blev mycket glad när jag läste Yvonne Johanssons text. Hon har fått med allt, på ett mycket välformulerat sätt. För er som inte har HD kommer ett utdrag här:
”I vardagsrummet hemma hos familjen Ullerud i Påarp står travar med HD. I högarna finns alla tidningar från den 7 mars 2020 fram till idag. Nyheterna fick bli bas för hennes roman om tio pensionärer som stänger in sig i ett hus, utan kontakt med omvärlden för att klara pandemin. Författaren Eva Ullerud bläddrar i tidningarna och stannar till vid en nyhet:
– Den här. Besöksförbud på äldreboende. Man blir så
förbannad över att man kan hantera människor på det här viset. Det är väl klart
att det inte var maken eller makan till de gamla, som själv suttit i karantän,
som spred smittan, säger hon upprört.
Allas lika värde oavsett ålder, djurras eller framgång
i livet är det som driver hennes skrivande. Boken ”Dekahebdom eller
Fredagsbagateller i Missenträsk” blev klar före jul. Nu ska Eva Ullerud bära
iväg berget av tidningar till pappersåtervinningen.
Pandemistarten
blev påtaglig för paret i Påarp. Eftersom maken Lasse Ullerud har sjukdomen kol
fick de isolera sig. Parallellt med skrivandet driver Eva Ullerud en
redovisningsbyrå och tidvis fick kunderna ställa sin redovisningar på trappan,
där hon kunde hämta in dem.
– Vi har inte hållit oss helt inlåsta i två år. Men vi
har sett till att storhandla så att vi har ett lager hemma. Alla har ju levt
annorlunda. Det som inte funnits för någon annan har inte heller vi saknat.
I hennes
fantasi packade samtidigt åtta skåningar sina bilar med mat,
box-vin och papper och drog till Norrland för att få vara i fred och kunna
fortsätta sitt vardagsliv. Ytterligare två personer skulle ansluta. I sitt hus
saknade de mobiltäckning och all kontakt med omvärlden.
– Jag ville ha tio personer. Boken heter Dekahebdom, vilket syftar på den nästan 700 år gammal boken Decamerone från digerdöden i Florens 1348. Där låter författaren Giovanni Boccaccio tio ungdomar fly i tio dagar. De fördrev tiden genom att varje dag berätta var sin historia för varandra. Dekahebdom är också grekiska och betyder tio veckor.
– Nu
är det inte unga som ska hålla sig undan, utan äldre. Författarvännerna har
sedan länge träffats varje fredag för att läsa upp sina dikter, essäer eller
noveller som de kallar fredagsbagateller. Det fortsätter de med i sin
isolering, säger hon.
En av
”bagatellerna” som en romanfigur läser upp handlar om Arne som ska fylla 90 år
på sitt vårdboende, men som inte får ta emot besök av sin fru Britt-Marie när
hon kommer med tårta. Men tillsammans med en vän kidnappar hon sin man och drar
iväg.
Motstånd och
frihet är två starka ingredienser. Romanen är en feel
good-roman, men de insprängda bagatellerna bär ett allvar. Det är till dem Eva
Ullerud använt dagstidningarna. I viss mån har hon själv smugit sig med i
boken. En av karaktärerna är lik henne och skriver en bagatell som mycket
påminner om hennes egen svärfars flykt från Norge under andra världskriget.
– Min svärfar var bara tio år när han deltog i motståndsrörelsen genom att bära tidningar till olika platser i sin väska. Han och hans bror flydde så småningom till Stockholm. En roman om honom måste jag nog få klar i år, säger hon.
Barnboken
”Vem pep?” står också på tur att bli skriven. Katten Putte kryper upp i Evas
knä i vardagsrumssoffan. Han är den hemlösa kattungen som pep i boken.
Men innan nästa bok gäller det att bli av med tidningarna. Maken Lasse är mycket nöjd med att tidningsberget ska ut. På återvinningsstationen låter Eva Ullerud drivan av tidningar glida in i containergapet. Dags för nästa projekt.”
Fick ett lika oväntat som angenämt telefonsamtal idag. Det var Värnamo Nyheter som intervjuade mig om ”Fara med osanning” i och med att boken delvis utspelar sig i Värnamo och att jag bodde det ett antal viktiga år.
Det lilla flygplanet (Cessna 150) som syns på omslaget är faktiskt på väg just dit, till Hagshult flygplats närmare bestämt. Där jag tog mitt flygcertifikat för väldigt många år sedan. SE-GZP hette planet. Sigurd Erik Gustav Zäta Petter. Sierra Echo Golf Zulu Papa. Så presenterade man sig över radion när man talade med tornet på de olika flygplatserna.