Mankellhuset i Härjedalen
av Emil Malmborg
Åstorp 30 maj 2017
Iris Stipendiet
Artikel av Birgitta Lööf, foto Sven-Erik Svensson.
Ukainas flagga. Sädesfält under blå himmel.
Multatuli har hört av sig och söker just nu romanmanus!
”Multatuli Förlag vill ge ut romaner som tematiserar klimat, feminism, mångfald, alternativt samhälle och mycket annat. Din kanske?”
Så står det på hemsidan och nog känns detta mer aktuellt än någonsin just nu. Jag hoppas de får in bra texter.
Myndigheten för tillgängliga medier inbjuder till halvdagsmöte 1/11, i Malmö eller digitalt. Under rubriken Läsglädje för alla ska man bland annat tala om lättläst. Jag anmälde mig direkt!
Alla ska ha möjlighet att läsa i skolan, oavsett hur du läser. Därför bjuder vi nu in till en kostnadsfri studiedag om läsning i anpassad skolgång som äger rum 1 november 2022, och du är varmt välkommen att delta digitalt eller på plats i Malmö.
Dagens huvudmålgrupp är personal som arbetar inom skolan men givetvis är alla som är intresserade av tillgänglig läsning välkomna! I år är vi extra stolta över att arrangera dagen i samarbete med CHILLL (Centre for Childhood Research in Literature, Language and Learning.)
Den här dagen fokuserar på metoder för att arbeta med läsning i anpassad skolgång. Men vi erbjuder också inspiration kring lättlästa böcker och forskning kring hur vi kan prata om läsning på ett inkluderande sätt.
Författaren Ann-Charlotte Ekensten talar om sina egna drivkrafter bakom att skriva lättläst. Forskaren Elisa Tatterall Wallin berättar om nya läspraktiker och dessutom hör vi pedagoger och skolbibliotekarier som pratar om hur de arbetar med elever i anpassad skolgång i vardagen.
Välkommen med din anmälan redan idag!
Anmälan till studiedag om läsning i anpassad skolgång 1 november 2022 (öppnas i nytt fönster)
Program för studiedagen Läsglädje för alla – oavsett förutsättningar:
Tid: 1 november 9 – 12
Plats: Digitalt, eller på Studio, Nordenskiöldsgatan 24 i Malmö
Arrangör: MTM i samarbete CHILLL Linnéuniversitetet
Tiderna är ungefärliga.
9:00 Välkomna!
9.05 – 9.45 Ann-Charlotte Ekensten: Läsglädje och allas rätt till läsning!
Författaren Ann-Charlotte Ekensten berättar om hantverket och drivkrafterna bakom en lång rad böcker på lättläst svenska.
9.45 – 10.40: Tre exempel på läsfrämjande arbete i anpassad skolgång
Vi hör tre skolbibliotekarier/pedagoger berätta om sitt arbete inom ramen för anpassade skolgång.
10.40 – 10.55 PAUS
10.50 – 11.30 Elisa Tatterall Wallin: Hur kan vi förstå och prata om olika sorters läsning med ett inkluderande perspektiv?
Elisa Tattersall Wallin är Fil.Dr. i biblioteks- och informationsvetenskap. Hon disputerade 2022 med avhandlingen ”Sound Reading: Exploring and conceptualising audiobook practices among young adults”. Utifrån sin avhandling kommer Elisa berätta om nya läspraktiker samt ge förslag på hur vi kan förstå och prata om olika sorters läsning med ett inkluderande perspektiv.
11.30 – 12.00 Nyheter från MTM
Peder Wollinger, produktansvarig för Legimus på MTM, berättar om nya Legimus och utvecklingen framåt. Sarah Linton, redaktör på LL-förlaget, tipsar om nyheter från LL-förlaget och aktuell utgivning. Och Eva Bengtsson punktskriftsspecialist på MTM talar om taktila produkter och hur de kan användas i skolan.
12.00 Lunch serveras för deltagare på plats.
Fanfiction är en genre jag inte provat på tidigare men nu är det dags. Det är nästa uppgift i året kurs Att skriva barnlitteratur vid Linnéuniversitetet. Det ska vara ett verk av Astrid Lindgren som vi ska bygga vidare på. Jag hade först tänkt mig Lotta på Bråkmakargatan men när jag lånade barnboksdeckare för att få inspiration till mitt skrivande av lättläst stod det klart för mig: min fanfiction skulle bygga på Mästerdetektiven Blomkvist.
Mina ”lättlästa” detektivbarn ska få träffa Kalle Blomkvist och hjälpa honom på traven. Kanske själva lära sig något på kuppen. Det blir intressant för dem, han är trots allt fyra år äldre än de är. Men när det gäller intressen (utöver att driva deckarbyrå) är de förvånansvärt jämnåriga. En nioåring på idag och en trettonåring på fyrtiotalet. Jag fick göra Kalle och hans vänner aningen äldre för att de skulle bli realistiska. Eller kan dagens unga fortfarande leka röda och vita rosen? I och för sig leker ju dagens vuxna med tevespel och annat som nog hade verkat väldigt barnsligt förr …
Spår av Liv är Annika Torstenssons debutroman. Jag hade förmånen att få läsa delar av den redan när den skapades och det var därför extra spännande att kunna läsa detta fina verk och recensera det för DAST Magazine.
Spår av Liv börjar som en kriminalgåta. Unga Maj tar sig 1994 till Berlin för att söka efter sin tvillingsyster Liv, som försvunnit i samband med Estonias förlisning. Att Liv lever är hon övertygad om. Hon får oväntad hjälp av sin granne, den gamle Herr Braun. Detta är endast fem år efter Berlinmurens fall och han är före detta Stasiagent med många hemligheter i bagaget. Med sin erfarenhet blir han ett bra stöd i sökandet.
Torstensson målar skickligt upp bilden av dåtidens Berlin, där rester från öst kastar trötta men inte ofarliga skuggor. Ungt möter gammalt. Det är en tilltalande och spännande mix som jag känner igen från besök i 90-talets Berlin. Dekadent, trött, lockande. Lite insyn bakom de gamla spetsgardinerna hos frau Schmitz i bageriet, som var informant.
Berättelsen har en lugn takt. Telefonhytter med myntfack har ännu inte ersatts av mobiler. Trots, eller kanske på grund av, långsamheten finns en spänning. Frågor om dels Liv, dels herr Braun. Om sanningar och lögner och vad som egentligen spelar roll. Om en ensam hund. Om försvinnanden, förluster, minnen. Om vad vi vet om varandra och om oss själva. ”Blir det bättre?” frågar Maj unge Jan, vars mamma tagit livet av sig. ”Nej. Men det blir möjligt.” svarar Jan. Och kriminalgåtan övergår till något djupare. Det är en bok som inte lämnar mig när jag läst färdigt.
Annika Torstensson är journalist och utbildad vid Författarskolan i Lund. Spår av Liv är hennes debut.
Det är namnet på Monika Orskis mycket läsvärda roman om en fantastisk man under andra världskriget. Idag recenserar jag den på DAST Magazine.
Berättelsen om den judiske barnläkaren och barnhemsföreståndaren Janusz Korczak, som inte kunde överge sina skyddslingar utan gick i döden med dem 1942 i Treblinka. Det är inte en biografi utan en roman, med de friheter det ger författaren.
Läsaren möter en författare som skriver en roman om en författare som skriver en roman om en författare. Rörigt? Inte alls. Monica Orskis roman är mycket välskriven och fängslande.
Handlingen växlar mellan Korczak under första delen av 1900-talet och den fiktiva berättaren 29-åriga Elsa 2018. Korczaks eget skrivande börjar med att han vinner en novelltävling och i parallella kapitel får vi följa bägges skrivande.
Bokens nästa vändning griper oväntat tag i mig. Korczak tvingas rycka in som nyutbildad läkare i Tsar Nikolajs armé i kampen mot Japan 1907. Barn i uniform, femtonåringar, frågar om de ska överleva. På ryska, polska, ukrainska. De värst drabbade kan han bara ge morfin. Nutid och dåtid är inte så olika.
Korczaks och Elsas öden flätas samman för läsaren. Han bestämmer sig för att starta barnhem, hon tänker tillbaka på ett liv som föräldralös. Beskrivningen av hur barnhemmet byggs upp är riktigt intressant, ett tredje aha. Barnen behandlas fullt ut som människor och jag konstaterar att boken har mycket att säga till dagens beslutsfattare.
Slutet är grymt. Det vet vi. En aktuell bok som verkligen griper tag!
Monika Orski är författare, litteraturvetare och civilingenjör. Hennes föräldrar är polska judar.
Jag hade glömt den men idag dök författarintervjun som Christina Kihlström gjorde om mig för Whip Media upp. Blir så glad när jag läser den, hon har verkligen lyckats fånga allt. Den är bäst på Whips hemsida (länken ovan) för där finns även foton men här nedan är hennes text:
Dikter, noveller och essäer med såväl humor som skarpa samhällsfrågor får plats i Eva Ulleruds bok Dekahebdom eller Fredagsbagateller i Missenträsk. På samma sätt ryms många olika genrer i hennes författarskap.
Dekahebdom kan översättas med tio veckor, och det är precis så länge som Eva Ulleruds bok utspelar sig. Titeln anspelar på Decamerone, den medeltida novellsamlingen av Giovanni Boccaccio, om tio ungdomar som flyr det då pestsmittade Florens.
– Jag blev inspirerad av pandemin och ilskan och började skriva i början av covid-pandemin.
Resultatet blev en bok om ett gäng sköra äldre som flyr Skåne för att under tio veckor sätta sig i karantän i Missenträsk. De är skrivande människor, författare och journalister och har tidigare samlats varje fredag över ett glas vin eller två för att berätta historier, fredagsbagateller, för varandra.
Fredagsbagatellerna fortsätter under veckorna i karantän och i den humoristiska och lättare ramberättelsen ryms fredagsberättelserna som är skarpare och tar upp allvarligare samhällsfrågor om krig, svält, att inte få träffa anhöriga och djurplågeri. Bagatellerna kommer i olika former, beroende på vilken av karaktärerna som berättar.
Få författare torde ha en sådan mängd skrivutbildningar som Eva Ullerud. Hon har kandidat- och magisterexamen från Lunds universitet och en masterexamen från Linnéuniversitet. Totalt 600 högskolepoäng i skrivande av olika slag, mer än i ekonomi som varit hennes yrke hela livet. Och hon fortsätter studera. För utbildningarna har flera syften.
– Man måste ju skriva i utbildningen, så då kommer man i gång samtidigt som man blir bättre. Och det är en helt underbar värld!
I skrivande stund läser hon kurser i såväl att skriva filmmanus som att skriva barnböcker på Linnéuniversitetet och Gotiska berättelser och annan fasaväckande fiktion på Örebro universitet. Utbildningarna spänner över många olika områden, liksom Eva Ulleruds författarskap. Den allra första planen på bokskrivande var en fackbok om ledningssystem, något hon jobbat mycket med, men den boken blev aldrig skriven. I stället började hon skriva pusseldeckare.
– Jag saknade riktigt bra pusseldeckare, sådana som fanns på 30- och 40-talet där mysteriet fick stå i centrum. Jag ville ha gåtan, inte eländet runt omkring.
Huvudpersonen i Eva Ulleruds egen deckarserie, pensionären Lillemor Stenlund, är baserad på en dam i 70-årsåldern som Eva stötte på vid en resa till Brasilien. Hon kunde bara svenska, men lyckades ändå prata med alla, förstå och göra sig förstådd och så självklart röra sig i alla situationer.
Eva Ullerud rör sig själv vant mellan olika genrer. Förutom deckare skriver hon till exempel barnböcker, fantasy, skräck och noveller.
– Man lär sig av att skriva i olika genrer. Man lär sig av att vrida och vända på sitt skrivande så mycket man kan och vissa saker kommer bäst fram i en särskild genre, till exempel en dikt.
Men i hennes skrivande, hon säger själv att hon skriver ”lite diverse som spretar lite hit och dit” finns en kärna, en röd tråd. När frågan om den röda tråden först kom, under studierna på Författarskolan i Lund, var den dock inte det minsta tydlig.
– Nu känns den självklar. Allt jag skriver om handlar om allas lika värde. Det ser jag även när jag i efterhand tittar på det jag skrivit. Det kan handla om djur eller hudfärg, grunden är alltid allas lika värde.
Det är självklart också temat i den roman hon arbetat längst med och som ”måste bli läst”. Den handlar om hennes svärfar som flydde kriget i Norge som femtonåring och är inte riktigt klar än.
– Den känns så viktig så jag har inte vågat skicka in den.
Eva Ullerud har varit med i många novelltävlingar. Numera skickar hon sällan in bidrag, men på hennes hemsida finns en förteckning över aktuella tävlingar, både i Sverige och utomlands.
– Det är ett sådant lyft att någon har läst och tycker att det är bra. Det värmer att någon uppskattar det man skrivit. Jag vill att andra också ska få uppleva detta.
» Eva intervjuades av Christina Kihlström.
De soliga sommardagarna gör det roligare att arbeta utomhus. Balkongen behövde åtgärdas och efter två dagars tvätt av bräderna var det dags för målning.
Raster vill man förstås ha och de har tillbringats i hängmattan. Men även där kan man arbeta. Mina lättlästa deckare för barn behövde förbättras, perfekt hängmattesyssla!
Allt blev klart lagom tills floden av bokföring anlände från mina kära kunder inför kvartalsmomsen. Men alla kom lyckligtvis inte samtidigt.
Siffror och bokstäver är en bra kombination. Precis som målning och skrivande.
Det är tio år sen jag var med på bokmässan med mina tre första böcker. Det var spännande, överväldigande och väldigt tröttande. Roligt samtidigt som jag funderade över hur stor chansen är för böckerna att synas i myllret.
Sen har det inte blivit av att åka dit igen. Det blir inte i år heller men för första gången sedan 2012 är jag faktiskt lite sugen på att komma dit. I så fall skulle jag ha stått i Whips Monter. Den ser riktigt fin ut på de skisser jag sett. Men – jag kommer på sätt och vis att vara i montern ändå, genom ombud!
Mina två senaste böcker ska nämligen delta! De kommer att finnas i montern under mässdagarna. Har du vägarna förbi så titta gärna in i Whip Medias monter och hälsa på mina böcker, mina kollegor och vår förläggare Anders Nyman.
Lillemor i nytt format! Nej, hon har inte bantat. Lillemor älskar mat och dryck och bryr sig inte ett skvatt om vad vågen säger.
Däremot kommer hennes berättelser nu som e-böcker!
Jag har förstått att många använder e-böcker och ljudböcker parallellt, man lyssnar och tittar samtidigt, vilket säkert är en god idé. Roligt att Lillemor nu kan ge den möjligheten!
Hittills är det Book Beat och Nextory som har de två första e-böckerna. Snart för de även dyka upp hos Storytel. Och den tredje e-boken är också på gång.
Här är länkar till dem:
https://www.bookbeat.se/bok/gamla-synder-530302
https://www.bookbeat.se/bok/fara-med-osanning-637004
https://www.nextory.se/bok/gamla-synder-10954412/
https://www.nextory.se/bok/fara-med-osanning-11534205/
Sista antagningsgenomgången kom för några dagar sen. Jag är antagen till alla tre utbildningarna jag sökt.
Att skriva barnlitteratur II 30 hp vid Linneuniversitetet
Litteraturvetenskap GR A, kreativt skrivande barn och ungdom 30 hp vid Mittuniversitetet
Kulturella djurstudier, mellanartsliga relationer och etnograft, 7,5 hp vid Umeå universitet
Det känns hedrande, inte minst som en del har urval på inlämnade texter. Alla tre verkar väldigt intressanta. Men nu måste jag lära mig att tacka nej. Det finns inte tid för allt. Någon annan blir säkert glad för att få platsen. Och det finns fler år att söka. Ändå känns det svårt.
Så. nu har jag gjort det. I år blir det bara Barnlitteratur vid Linné. Känns svårt just nu men jag kommer (förhoppningsvis) att tacka mig sen.