Att läsa andras texter

För att skriva bättre är det en god idé att läsa andras texter också. Och det finns ju så enormt mycket man vill läsa! För jag tror nog att de flesta som skriver från början varit entusiastiska läsare. Vissa blir rädda för att läsa medan de skriver, rädda att deras stil ska påverkas. Den rädslan delar inte jag. Allt runt oss påverkar på något sätt vem vi är och vad vi gör men det behöver inte vara negativt och vi har fortfarande en egen vilja. Men att hinna läsa, där ligger mitt problem. Jag har högar av olästa böcker, såna jag fått i julklapp eller själv köpt, många gånger på loppis och antikvariat. Spännande böcker. Jag har insett att de kanske får vänta tills jag blir pensionär …

Därför är det en evig tur att skrivandet indirekt tvingar mig att läsa! På sekretären bredvid skrivbordet, där jag har materialet till boken om Lauritz och till mina pågående kurser, står ett fyrtiotal böcker jag antingen läser och läst för kurserna eller som referenslitteratur till Lauritz. Det blir en bredd och ett urval som jag aldrig gjort i vanliga fall.

Men det finns två vägar till där jag får inleveranser av närande läsning. På den ena Linnékursen, kreativt skrivande, läser vi varandras texter och lämnar respons. Vi har precis haft den första responsomgången och jag har fått glädjen att läsa fyra mycket bra texter men samtidigt med varierande grader av förbättringsmöjligheter. Det ger en fantastisk chans att spegla sina egna texter och se de fällor man själv ibland ramlat i i ett nytt ljus. Som att klättra på fem stegar bredvid varandra och kunna hjälpas åt. Det tar tid att läsa ordentligt och att ge en genomtänkt och användbar och positiv respons till var och en, ett antal timmar per text (vi har lämnat in ca tio-femton sidor vardera). I gengäld får man inte bara tillbaka lärdomen från gruppens fina texter utan dessutom fyra responser på sin egen. Och, förstås, innehållet i de texter man läser. Tio sidor är inte mycket ur en hel roman men det räcker för att upptäcka skribentens stil och att bli nyfiken på resten av berättelsen.

Den andra vägen är när jag hinner läsa för att recensera. Tyvärr har jag fått tacka nej till flera och har därtill ett dåligt samvete i form av en e-bok liggande. Men jag försöker tacka ja när möjlighet finns och ibland kan man helt enkelt inte låta bli. Hoppas också att alla fantastiska författare jag kommit att få kontakt med inte ger upp och slutar fråga. När Astrid Ahlberg nu kommit ut med en ny bok i serien om Ön kunde jag inte tacka nej för det är böcker jag kommit att älska och en serie jag följer. Så snart kommer recensionen av Den tunna hinnan på en blogg nära dig …

Men nu är det dags att börja dagens skrivande. Inte av skönlitterär text, inte idag. Nej, nu ska jag skriva rutiner och avvikelserapporter och internrevisionsrapporter. På mitt arbete. Snart är det dags för revision av vårt ledningssystem (ni vet, sånt där som ISO 9000 och så, fast våra heter BRC, IFS och CSR) och det är inte bara ekonomi jag sysslar med. Men det är också ett skrivande och faktiskt var det min första idé till att skriva en bok för många år sen. Kom dock inte längre än till titeln. En fackbok om att bygga ledningssystem. Den får stanna vid en tanke, nu bygger jag fantasyvärldar istället.