Jag skriver barnböcker och pusseldeckare. Men vad är en pusseldeckare egentligen? Det räcker inte med att säga ”såna som Agatha Christie skrev”. Wikipedia har dock som vanligt en bra beskrivning som jag tror mina läsare och presumtiva läsare av Lillemor Stenlunds deckarserie kan ha glädje av:
Pusseldeckare
Pusseldeckare (även whodunnit) är en subgenre till deckaren, där brottet (oftast ett mord) betraktas som en gåta, ett pussel eller en intellektuell lek, där författaren utmanar läsaren om att avslöja brottslingen innan författarens huvudperson avslöjar lösningen. Under berättelsens gång presenteras en rad ledtrådar, till exempel vittnesförhör, listor över alibin, teknisk bevisning, undersökningar av motiv, etc. För att pusseldeckaren ska kunna sägas vara ”fair play” ska läsaren ha fått alla ledtrådar som är nödvändiga för att lista ut lösningen på egen hand. Dock är ofta ledtrådarna ”gömda” på spridda platser i texten.
Rollfigurerna
Rollfigurerna i pusseldeckaren är oftast mindre mångfasetterade eftersom för mycket psykologisk trovärdighet skulle avslöja brottslingen i förtid. I centrum finns en problemlösare, oftast en detektiv eller en polis, vars lösning är tänkt att överraska läsaren. Runt omkring problemlösaren finns ofta ett antal personer som i varierande grad blir misstänkta för brottet, samt ett eller flera offer.
Historia
Hela deckar-genren kan sägas vara skapad ur den här typen, med sådana storheter som Edgar Allan Poes noveller om Dupin, Sir Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes, och Agatha Christies berättelser i förgrunden.