Nu är jag med på ett hörn och skriver sommarföljetong på Skrivarsidan. Hundra ord vardera skriver man i en skrivstafett. Haka på du också! Iréne Svensson Räisänen, som håller i sidan och skrivarkurser därtill, har startat med de första hundra orden. Jag hakade på med hundra nya. Man får inte skriva mer än ett ”pass” i rad.
Följetongen heter Emmas Sommarjobb och så här lyder Irénes inledning:
Emma hade sett fram sommaren och att vara ledig. Tänk att slippa stiga upp tidigt, sova så länge hon ville och själv bestämma över sin dag. Fyra veckor som hon inte behövde ta bussen till jobbet, slita i åtta timmar och sen ta bussen hem igen. Inte för att hon inte tyckte om sitt arbete, för det gjorde hon. Kanske inte arbetsuppgifterna i sig utan arbetsgemenskapen, sina arbetskamrater. Ja, inte alla förstås. Jonas skulle hon inte sakna.
Idag var sista dagen innan Emmas semester skulle börja. I bussen hem upptäckte hon att hon glömt sin mobil på jobbet. Skulle hon…
så här fortsatte jag:
hoppa av vid nästa hållplats och ta bussen tillbaka eller sitta kvar? Det var en ringlinje och hon skulle bara förlora en kvart. Ett lätt sommarregn hade börjat falla, Emma bestämde sig för att åka med bussen runt. Den passerade hennes gata. Längre än så här hade hon inte tidigare åkt.
Stadskärnans affärer lämnade plats för radhus och villor, ersattes i sin tur av flerfamiljshus, slitna av många generationers barn. Bussen körde genom allt enklare, påvrare, områden. Så stannade den framför en mörkröd tegelbyggnad, svartfläckad av sot. En gammal man steg på tillsammans med blandrashund. Ursäkta, sa han, till …
Visst är det roligt och lättsamt att skriva tillsammans så här!