Så enkelt och ändå så svårt

Tidiga lördags- och söndagsmorgnar, när jag inte kan somna om men inte heller vill gå upp, brukar jag passa på att läsa sånt jag inte annars hinner. Det som är nödvändigt för att utvecklas men som ändå känns som alltför lyxigt att lägga tid på. Det är morgnar när det är varmt och skönt i sängen, maken fortfarande sover, katterna kommit och gosat in sig runt mig.

I morse var det en speciellt intressant artikel i Skriva, en som kändes alltför lång och alltför viktig att snabbläsa. 7 steg för att skapa spänning (nr 3 2015). Jag läser och känner att jo, det är ju självklart, men viktigt, och hur ska jag komma ihåg? Hur ska jag minnas varje gång jag skriver att fläta samman löften, mysterier, svar så att de hänger samman men ändå är separata, så att de kommer och upplöses genom hela berättelsen. Så som jag ju så väl vet att det fungerar i alla berättelser jag själv fastnar ohjälpligt i. Så enkelt och ändå så svårt.

För att komma ihåg ska jag i alla fall rita en fläta och sätta upp i skrivarlyan. Den kan jag se varje dag, kanske gör det mitt skrivande lite bättre.

Jag läste också Poesiskolan, Sök diktens rörelse. I samma nummer av Skriva. Jag har skrivit några dikter men ibland känns det som om poeter vet något, har en egen verklighet, som jag inte riktigt hittat dörren till. Tanken slår mig medan jag läser, tron att poeterna har fått någon ”hemlig” info om hur man bär sig åt. Sekunden efter kommer vetskapen, vi har alla varit på exakt samma lektioner på LUFS. Om det är något jag saknar kunskap om så beror det inte på att ingen berättat utan det är i  så fall i mig själv jag får söka.

Det är lätt att tro att man inte kan, att andra vet bättre och kan bättre. Men måste våga tro på sig själv.

Jag läste Författaren, Författarförbundets tidning som nu fått nytt utseende. Såg på FB att det upprört vissa, så är det väl när något nytt kommer. Vad hittade jag i den då? Jo, tre stipendier. Två av dem hade jag redan läst om och det ena har jag rentav fått. Det är vistelsestipendie på Sara Lidman Gården i Missenträsk. Dit ska vi i sommar. Men det tredje, det ska jag minsann se om jag kan söka.


Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.