Research vid gränsen

För en vecka sen kom vi hem efter några dagars research vid gränsen och i Norge. Inte bara research, vi passade även på att fira Lasse (min man) som fyllde 60 år.

Vi hade fått ett riktigt centralt hotell i Oslo, mellan tre köpcentra och nära Karl Johan. Första utflykten blev på lördagen, då gick vi till slottet där en av mina karaktärer fick paradera framför Quisling 1943. Små detaljer kan vara viktiga: det folk som stod på trottoarerna och viftade med flaggor fick ta steget ner på gatan – det finns inte några trottoarer så nära slottet … Däremot fanns det en snökan0n och turister som fotograferade sig i drivorna.

Den behövdes inte på söndagen. Snön vräkte ner och julprydnaderna hängde kvar över gatorna, riktig mysstämning. Vi tog oss till hjemmefrontmuséet på Akershus och sökte efter små detaljer som kan behövas till boken.

På måndagen, födelsedagen, var även de små vägarna plogade och vi körde till Blaker, Aurskog, Björkelangen och Finstabru. Platser som är viktiga för berättelsen. Tur var det, jag hade inget minne av Aurskog som jag besökt en gång för 30 år sedan och de andra platserna har jag inte ens varit på. De stämde inte alls med min inre bild, Blaker var mindre än jag trodde och Björkelangen större.

Extra kul var att vi kom till Ullerudsvägen. Inte så konstigt i sig, Ullerud är en gammal släkt och en gammal gård.

Ullerudsveien

På tisdagen hämtade vi medisterfärs, eller deg som man säger i Norge. Finns bara att få tag på där och är helt nödvändig om man ska kunna servera medisterkakor med sås, potatis och norsk surkål (som, till skillnad från den tyska, är söt). Tolv kilo var beställt i förväg och en kylbox införskaffad.

Därefter åkte vi mot gränsen. Samma väg som min huvudperson, Lauritz, fick fly för 73 år sedan: Över Östervallskog. Det var mycket intressant att se dessa områden och någon gränskontroll fanns fortfarande inte.

Gränskontroll till Norge, hör jag någon tänka, det finns väl inte någonstans? Jodå, man får numera visa pass och berätta hur mycket alkohol man medför. Norge tillhör ju inte EU. Det fick vi snart erfara. Navigatorn tar nämligen genaste vägen och struntar fullständigt i om man passerar några gränser på vägen, hon upplyser inte ens om det! En evig tur att hon inte tjänstgjorde som gränslots under kriget, då hade inte många överlevt sin flykt. Hon tog oss nämligen inte tillbaka som väg som vi ”flydde” utan valde en bemannad gränsstation. Men tullarna var trevliga och på detta sätt fick vi även se Svinesundsbron, när vi lämnade Norge för andra gången samma dag.

Och sen har jag skrivit! För fullt. I dag är det inlämning av text till Lund igen och nästa vecka är det textsamtal.