Idag hade vi sista schemalagda lektionen för detta kalenderåret. Nu återstår bara textsamtal.
Korrigering: inte så bara, jag måste skriva av bara den på min deckare nu så jag både hinner sända till Therése (min alltid lika uppmuntrande handledare) och till textsamtalsgruppen.
Men dagens lektion, den var skön. Vi ska skriva reflektionstexter, inlämnas 7/1, där vi utforskar någon del av vårt eget skrivarbete med projektet. Deckaren i mitt fall. Reflektionstexten är förstås obligatorisk och examinerande. Vi har vetat detta ganska länge och så fort vi fick besked började jag skriva på reflektionstexten. Vad jag skulle skriva om gav sig efter hand som jag fick knäcka problem.
Vad var skönt med dagens lektion då? Jo, att min text är OK – behöver inte arbeta vidare på den – kan jobba på min deckare! Så glad jag blev! Visserligen tyckte jag själv också att den kändes färdig men det behöver ju inte innebära att lärarkåren håller med.
Så nu kan jag prioritera att få klart deckaren. Samtidigt kommer jag att ha reflektionen i bakhuvudet för nästa termin ska vi göra en fördjupning.
Vad jag reflekterar över? Första problemet var att hinna både studera och jobba. Hur det gick är min första reflektion. Men det jag ska jobba vidare med är min fjärde: kan en pusseldeckare vara djup och litterärt bra? Klart den kan, säger lärarna. Jag ska forska vidare i hur. Känns viktigt för framtida skrivande. Men inte förrän efter att boken är klar.