Albanens arv är på omslaget kallad ”Trash-thriller”, en genre jag inte tidigare hört talas om. Googlingar leder inte till någon beskrivning av genren men på omslaget finner jag nog svaret: en berättelse som utspelar sig i ruffiga miljöer med karaktärer tilltufsade av livet, marginaliserade, osedda och osnygga. Människor som ändå försöker skapa ett värdigt liv.
Albanens arv
Redan i de första kapitlen fastnar jag för de intressanta karaktärer som presenteras, sinsemellan mycket olika och från helt olika miljöer. Alla har en bakgrund, ett djup, egna problem och sorger.
I Albanens arv finns MC-gäng, tung brottslighet, droger, våldtäkt, misshandel, tortyr, förtryck, mobbning, maktkamper och brottssyndikat. Våldet är utstuderat och dödligt men beskrivs onödigt utdraget. Men här finns även kvinnokamp, drömmen om frihet, kärlek och fina naturbeskrivningar.
Rådén tecknar djupa kontraster mellan ljus och mörker och mellan våld och kärlek. Jag upplever att skildringen till stor del är ur ett manligt perspektiv (även om det är flera fokalisatorer) men med stort utrymme för tankar, tårar, känslor och gnagande självförebråelser. Att berättelsen är fylld av spänning och action säger sig självt men att fem kronor per bok går till Suicide Zero visar att författarens ambition går djupare än så.
Boken är utgiven 2018 på det egna förlaget Wild Rat Projects.
Så här beskrivs Albanens arv på omslaget:
Tyngd av sorg äntrar Sigge motorcykeln för att köra Norrlandskusten upp och reda ut sina tankar efter systerns självmord. Utmed Vindelälven träffar han Ami som oroligt väntar på sin försvunne bror. På hennes illa medfarna gård knyts ett band mellan de bägge som prövas när pengar, våld och syskonkärlek kommer emellan.
Samtidigt slavar en illegal flykting åt en knarklangare i byn Fårhäll medan ett brutalt mc-gäng rullar in.
Det varslas om stormväder på bygden. För ute i skogarna känner girigheten inga gränser när jakten drar igång efter Albanens arv.