Som en fågelmamma skickar jag iväg mina texter när jag tror att de är flygfärdiga. Skickar ut dem i världen och hoppas att de ska finna någon som tycker om dem och få ett fortsatt liv, utanför boet.
Jag fick ett mail i helgen. Ett mail av det slag som gör att det känns roligt att skriva, att det finns någon som läser och som sätter värde på det skrivna. En av mina texter har blivit uppskattad och fått nytt bo och jag blev så glad! Den ska bosätta sig i Mörkersdottirs antologi på temat tjejigt, tillsammans med likasinnade texter.
Det var en skrivartävling, man kunde skriva i valfri form: novell, dikt, essä. Jag funderade mycket länge över temat. En hyllning till tjejen, men hur? Det mesta kändes självklart, för oss i vår nutid. Det blev till slut vad som avgjorde textens innehåll för mig, just att det är så självklart för att det finns så otroligt många möjligheter just nu. Såna som inte fanns för hundra år sedan eller ens på 60 talet eller ens för 10 år sedan. Och inte bara just nu utan också just här. Möjligheter som man kanske inte har om man bor i USA eller Ukraina eller Uzbekistan.
Min text blev i diktform och fick namnet ”Tjej – här och nu”.
Skrivartävlingens förstapristagare blev en man, roligt inte minst med tanke på att jag (som absolut inte har fördomar 🙂 ) och gissningsvis fler med mig hade väntat enbart kvinnliga deltagare. Därutöver utsåg förlaget ytterligare åtta bidrag som skall ingå i antologin samt lät allmänheten rösta fram nummer nio. Min text är en av de åtta.