Tittade i ett gammalt nummer av CFO world. CFO står för Chief Financial Officer. Förr i tiden, innan alla fina utländska titlar kom hette det ekonomichef. Visst är det märkligt, längre tillbaka tilltalades folk med titlar. Herr direktörn, doktorskan (som var gift med doktorn) etc. Sen kom du reformen och det blev jättelöjligt med alla titlar i gamla filmer och böcker. Och nu är vi där igen, med ännu fler titlar än någonsin! Minns första gången jag hörde att Robinsson Emma var värdinna på ett eventföretag och tänkte vad tusan är ett eventföretag?! Människor verkar vara beroende av att få klassa sig och varandra och att etiketterna är fina i tryck. Nåväl, jag tittade alltså i magasinet för oss kamrerer (ordvalet? kunde inte låta bli) och fann en metod som kanske kan vara gångbar även för mitt andra jag, författaren. Den titel jag och många med mig undrar om vi verkligen har rätt att bruka och vad som då krävs i bevisföringen.
Det gäller tomater. En metod som av skaparen, den italienske studenten Francesco Cirillo, döpt efter en äggklocka formad som en tomat. Denna äggklocka har nämligen en central roll för metoden. Den behöver dock inte vara formad som en tomat. Utöver en klocka behöver man tre papperslappar.
På det första pappret gör man en lista över allt man har att uträtta de närmaste veckorna.
Sen väljer man ut vad man kan hinna under dagen och skriver en att göra lista på det andra pappret, det viktigaste överst.
Sätt klockan på 25 minuter eller en tid som passar dig. Den tiden kallas en pomodoro. Under denna tiden får du bara arbeta med det du hade överst på listan, när tiden gått ut markerar du en utförd pomodoro på listan.
Ta 3-4 min paus och släpp helt tankarna på arbetet (efter var 4:e pomodoro tar man en längre paus)
När pausen är slut bestämmer du om du skall ta en ny uppgift (i så fall den viktigaste) under en pomodoro eller om du skall lägga ytterligare en pomodoro på den första uppgiften.
Ställ klockan och påbörja nästa pomodoro.
Dyker något nytt upp som behöver göras, inklusive om du blir hungrig eller får en impuls utifrån, så skriver du till det på listan och tar itu med efter att din pomodoro är avslutad.
På det tredje pappret skriver du upp hur bra uppgifterna går.
Vitsen med det hela?
Det skall vara att man hela tiden når uppsatta mål (varje pomodoro är ett mål) och därmed minskar stressen. Därtill är det lättare att göra saker om man bryter ner stora uppgifter till mindre. Kanske kan det vara en pomodoro att uppfinna en karaktär, en annan att skriva en konversation? Viktigast är att det underlättar prioriteringen, enligt tidningen är det lätt att man inte prioriterar rätt. Jo, det kan man väl hålla med om.
Tja, kanske lönt att prova vid skrivkramp? Plötsligt bara skriver man och skriver. Ketchupeffekten!
tomat