Jag har räknat på hur jag kan få ihop min kandidatexamen. Hoppas komma in på höstens magisterutbildning, det ger ju en hel del. Men det kommer ändå att saknas 7,5 futtiga poäng.
Så jag letade och fann en sommarkurs på distans. Kriminologi. Vem kunde tro att ett sånt ämne fanns för andra än poliser? Perfekt för en deckarförfattare tänkte jag och anmälde mig.
Eftersom jag inte hört talas om utbildningen förr trodde jag i all inbilskhet att det även gällde andra. Det gjorde det inte, förstod jag igår.
Vad som hände igår? Jo, jag fick svar från antagning.se. Reservplats. Jomen det är väl okej. Fast – öh – jag har reservplats nummer 2.193! Hur många reservplatser det finns vet jag inte. Däremot vet jag hur många platser det finns för oss att hoppas på. 118. Det betyder att om alla tackar nej och detta upprepas 19 gånger är det min tur.
Men jag ger inte upp. Finns säkert nån mening med detta också. Rätt som det är ringer TV och vill intervjua just plats 2.193 om hur det är att stå i kö. Sen frågar de varför alla vill läsa just kriminologi. Jag säger att jag inte kan svara för alla men för min del är det deckarskrivandet. Och det hela avslutas med att de gör en alldeles fantastisk (oavsiktlig) reklam för min bok i nyheterna på bästa sändningstid.
Vaddå, vad säger du? Kan inte hända? För mycket fantasi? OK, då skriver jag väl en fantasynovell till istället – medan jag fortsätter hoppas 🙂
Och som, genom en tanke, när jag tittar i mailen har jag fått meddelande från ett litet trevligt förlag tidigt i morse. De gillar mitt manus, vill att jag skriver lite längre, undrar hur det går? Det är såna mail man ska läsa, skriva om och minnas. De som lyfter upp.
Står i kö 🙂
6 kommentarer till Poäng, måste ha poäng