Phumla heter vår dotter i Sydafrika. Hon var runt 10 år när hon kom till SOS barnbyar med sin bror och blev vårt SOS-barn. Phumla och Xolisa bodde i barnbyn i Port Elisabeth. SOS visste inte vad som hänt med deras föräldrar, de kom vandrande ensamma och hade bott hos en farbror där de haft det mycket svårt.
Redan när vi fick det första julkortet förstod vi hur mycket Phumla behövde en familj. Hon hade ritat en gran full med kulor och i kulorna stod det namn: mom, dad, Catharina, Phumla, mom, dad, Catharina, Phumla…..
Phumla gick ut skolan och utbildade sig till frisör. Så försvann hon ur våra liv när hon flyttade från byn. Vi trodde inte att vi någonsin skulle höra av henne igen men hoppades att hon var lycklig.
En dag fick Catharina en vänförfrågan på Facebook. ”Heter mamma Eva och pappa Lasse?” frågade en flicka? Javisst, det var Phumla som hade letat upp oss på Facebook! Då är man glad över att inte heta Andersson, för i så fall hade hon väl aldrig hittat oss.
Vi är också glada att Facebook finns så att vi fick kontakt igen och nu lätt kan hålla kontakten. Phumla har lärt sig litet svenska! Smycket vi skickade när vi hade varit på Kreta, en vit snäcka med guldkant, har hon förstås kvar (liksom alla övriga presenter och brev) och hon har taggat oss på bilder på facebook där hon har det på sig. Så fundera inte: presenterna kommer fram!
Phumla är mycket lycklig över att ha en familj här för hon har inte någon kontakt med barnbyn. Däremot givetvis med sin bror och en liten brorson har hon också fått. Phumla har berättat att hennes mamma är död och hon saknar henne förstås mycket. I Sydafrika har man ett afrikanskt och ett europeiskt namn. Phumlas andra namn är Jessica och gissa vad mamman hette? Eva!
Vi har fått adressen och kunde skicka julklappar till henne i julas. Catharina och Phumla har förstås också kontakt på Facebook. Slutet gott allting gott, sa man inte så förr?
Love you Phumla!