Vännen Git tipsade mig om Ota Pavels bok ”De vackra rådjurens död”. Eftersom Gits tips visat sig vara mycket bra, i alla fall för min del, lånade jag boken på biblioteket och fann att detta var ytterligare ett bra tips.
Ota Pavel levde 1930-1973. Han föddes i Prag i Tjeckoslovakien och var alltså barn när kriget bröt ut. Pappan var jude och både han och de två äldre bröderna sändes till koncentrationsläger. De lyckades överleva och kom hem igen. Tyska vakter finns med i bakgrunden i historien, som utspelar sig kort tid före, under och efter kriget.
Men nu kommer vi till det fina med boken. Ota Pavel har beskrivit sitt liv under denna tiden på ett helt annat sätt än så många andra. Kriget finns på något sätt i bakgrunden medan hans far, berättelsens huvudperson, finns i förgrunden. Berättaren är sonen, Ota. Jag tror att det som gör berättelsen så fin är delvis att man ser allt genom barnets ögon även om det är skrivet med vuxna ord. Det är inte någon krigsskildring utan berättelsen om Leo, stjärnförsäljaren för Electrolux vars högsta dröm var en karpdamm. Den lille mannen som hängde upp sin vackraste skylt ”Kommer strax” på dörren. Men som till slut inte kom tillbaka.
Berättelsen är lågmäld och ger en bild av ett liv i Tjeckoslovakien under 30-50 talet. Det känns som en inspiration, en av flera förstås, inför det arbete jag påbörjat om en annan pojkes liv under samma krig, jämnårig med Ota.
2 kommentarer till Ota Pavel