Vi har fått läsa några poeter på utbildningen och de har varit bra. Nån dikt här och var finner man som slår an en sträng. Men Nils Ferlin är ändå min favorit. Djupet och humorn. Det begripliga och underfundiga språket och, faktiskt, de välfunna rimmen. Så vill jag kunna skriva. Vad sägs om denna:
Nidvisa till människan
(av Nils Ferlin, ur busen Fabians poesialbum)
Jag är ett stackars djur som tappat svansen,
som min kusin, den fredlige schimpansen.
Min fader Adam gick i Edens Lunder
som något oförgätligt apvidunder.
Rätt solo var han av sitt slag och släkte
en konstprodukt som många frågor väckte.
Hans ögon lyste lika små som röda,
stor var hans brunst – som hans talang att döda.
Där kom en lurvig, brun gorillahane …
… en sten i hjärnan vart hans fall och bane.
Men honan log – thy hon fick länge leva,
och skriften skriver hennes namn som Eva.
Vår moder Eva var en grann tjinona,
en liten smidigt växt gorillahona.
Hon födde Adam barn och knäckte nötter
och lärde svartkunskap vid mästarns fötter.
Och tiden gick och Adams barn och söner
degenererades och uppfann böner,
och uppfann samhällsskick, polis och lagar
och gjorde slut – totalt – på Paradisets dagar.
Och blevo myror blott i jättestackar,
dem nöden trampar i med spikjärnsklackar …
– Du alltets medelpunkt, som det är skrivet,
du frågetecken för dig själv och livet,
du senapskorn på världens åkrar, gödda
av det förmultnade och det förblödda,
du människa, du manifestationen
av Han som bor i tron och religionen.
till slut så är du dock, du jordens konung,
trots dina skalders rökelse och honung,
en stackars apa blott på dekadansen
som tappat både sinnesron och svansen.
Pingback: Mats Qviberg – En man med ”aphjärna” köper Metro för 70 miljoner & säljer för 1 krona – Som avskedspresent ger han 50 miljoner | Vetenskapliga partiet
Pingback: Psykologi – Billy och Birger – Vad kan vi lära om människoapans kortsiktighet och intelligens? | Vetenskapliga partiet