Ljudböcker är en fantastisk uppfinning. Så praktiskt på alla sätt, inte minst när synen sviker. Och vilken ynnest för författaren det är att få höra sin text uppläst av någon annan!
Frans Liljeroth håller på att läsa in min bok Dekahebdom eller fredagsbagateller i Missenträsk och det är lika spännande varje gång han sänder ett nytt kapitel. Jag har förstått att han går mycket noga till väga, kollar upp uttal av dialektala ord och annat. Efter hand får jag de intalade filerna/kapitlen för att lyssna på. Till min förvåning är det lätt göra mindre ändringar, t.ex. av en betoning. Men så mycket ändringar är det inte tal om: varje gång jag lyssnar på en ny fil blir jag lika glad över det liv Frans ger min text – det känns bara perfekt.
På ett zoommöte om barnböcker härom dagen lärde jag mig att till och med småbarn är flitiga lyssnare av ljudböcker. Jag förstår vitsen för föräldrarna med att slippa läsa en bilderbok två gånger per kväll varje år men hur klarar barnen det utan att ha bilderna att titta på? Utmärkt, enligt den information vi fick. Kanske är det en av mina barnböcker som blir inläst nästa gång?
Det måste vara roligt att vara den som läser in böckerna, vilket spännande jobb Kul att få höra andra läsa in dina böcker kan jag tänka mig
Men jag håller med lite om bilder i bok till barn…. fast har man ingen bok med bilder framför sig till sagan så får man iofs egna bilder i huvudet och barn med sin fantasi.