Det finns små problem och stora, små glädjeämnen och stora. Det som är stort för någon kan vara litet för någon annan. Allra tydligast blir väl det när en anhörig går bort och man tills sin oerhörda och frågande fasa märker att alla andra lever vidare som om ingenting hänt. Skönt att inte ha råkat ut för det på länge.
För min del väger nog glädjen över, i alla fall nu. Förbereder ett föredrag om skrivande för Lottakåren. Tänk vilken underbar grupp det måste vara om man vill tala om sin roman om andra världskriget! Och glädjen över att dottern fått möjlighet att åka till San Fransisco.
Men också oron över den lilla fisken som fått ett sår på ryggen. Det förra hade precis läkt ihop (fiskmediciner som man häller i vattnet är otroliga!) och hen hade börjat simma och äta och i morse … 🙁 Men det är ju bara en fisk? Nä, inte bara. Ett litet liv som jag kan följa på nära håll och hoppas blir så bra det kan.
Så ser livet ut och jag kan tillägga att det även finns en stor ilska över någon som behandlat en närstående mycket illa nyligen och en stor glädje över en god idé som jag håller på att fixa till och ett hopp om att komma in på sommarkurser. Så mycket att känna och uppleva. Tänk så lycklig man är som har den möjligheten!
Pst: Håll gärna tummarna för den lilla firren, det behöver den. Och tänk på att ingen är så liten att man inte kan ägna en stund av sin tid åt att tänka på den. I det lilla hittar man det stora.
5 kommentarer till Livets blandning