Den som är i Stockholm på måndag 24 mars kan få en fin musikalisk upplevelse gratis. Det är Lars Forssells son, tonsättaren Jonas Forssell, kompositören Gunnar Edander och skådespelarna Albin Flinkas och Fredrik Meyer som bjuder in till berättelser, sång och musik av Lars Forssell. Kl 18.30 på Stadsbiblioteket. https://biblioteket.stockholm.se/
Lars Forssell var ju inte bara akademiledamot utan författare med bredd; dramatik, poesi och inte minst fantastiska översättningar.
Mina favoriter är två sånger han översatt från franskan: ”Snurra min jord” av Leo Ferré och ”Jag står här på ett torg” (Le déserteur) av Boris Vian. Poetiskt vackra och tänkvärda. Leo Ferré skrev också ”De fattigas piano” som, liksom ”Jag står här på ett torg” spelats in av Ulla Sjöblom på 50-talet. Hennes skarpa röst passar bra till texterna. Snurra min jord sjöngs av Olle Adolphson och Jan Malmsjö gjorde den med en enorm inlevelse. Lyssna!
Jag läser på wikipedia om den sistnämnda: Låten framfördes första gången 1954 av Marcel Mouloudji, mitt under slaget vid Dien Bien Phu under Indokinakriget, och var totalförbjuden i Frankrike till 1962. En lärarinna i Frankrike blev 1999 avskedad och avstängd på livstid efter att ha låtit spela sången under en lektion där man diskuterade kriget mot Algeriet.[1] Sången har översatts till engelska, spanska, danska, italienska, katalanska, svenska och flera andra språk. Sången är skriven i form av ett brev till den franske presidenten, där en soldat förklarar varför han inte tänker gå ut i krig för den franska kolonialismen.
Jag står här på ett torg
Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.
Mitt hjärta är en sång.
Den handlar om hans läppar.
Den handlar om hans ögon
som spelade en gång.
O, säj, Ni som är här,
vad skulle Ni då höra, v
ad skulle Ni då göra,
om den som som Ni har kär
blev borta i ett krig
till ingen, ingen nytta
där mänskor blev förbytta
som djävlarna med dig.
Jag står här på en square.
Det regnar i mitt hjärta.
Det säjer i mitt hjärta
att han är inte här.
Fast fåglarna ger hals
och träden gröna vaknat…
jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.
För den som jag höll av
har stympats, bränts och satsats,
förlorats, glömts och kastats
med andra i en grav.
Vem spelar detta spel
med blod och svett och tårar,
med kulsprutor och bårar…
Jag vet att det är fel.
Ni vet att det är fel.
Jag vet att jag är dum.
Säg ingenting om riken,
de Gaulle och politiken,
för då så blir jag stum,
men säj, hr President
om ni har tid att svara…
å, kunde Ni förklara ¨
det onda som har hänt?
Vem är det som ställt till
så vi som är som andra
ska slåss emot varandra
fast ingen av oss vill?
Detta är ett inlägg i #blogg100