Att leda människor är inte alltid lätt och att det inte blir lättare om de har en intelligens som överstiger merpartens förstår jag när jag läser Monika Orskis bok Konsten att valla katter. Redan verkets namn och omslag, med en kragförsedd och naturligt säker kisse, får mig nyfiken. Valla katter, hur gör man det? Som medlem i en flock delvis bestående av katter säger jag ”med stor hänsyn till deras intelligens och integritet, tydligt klargörande av deras vinst om de väljer att följa mina förslag samt kärlek, smicker och godis”. Men hur vallar man mänskliga katter?
Konsten att valla katter
Monika Orski är ordförande i Mensa, en förening för personer med ovanligt hög intelligens som grundades i Storbritannien efter kriget och vars Svenska avdelning nu är uppe i över 7.000 medlemmar.
Konsten att valla katter har en essäistisk stil. Den lättlästa och underhållande texten är personligt hållen och Orski förklarar, i föredömligt korta kapitel och med väl valda liknelser, hur man leder människor. Detta varvas med intressanta och öppenhjärtigt berättade episoder från såväl hennes som Mensas historia.
För många av oss är det intressant att få insyn i en förening som de flesta hört talas om men knappt vet någonting om. För mensaner bör det vara värdefullt att höra läsa om anekdoter från Mensas gångna 55 år i Sverige.
På verkets baksida står ”Den här boken är en spännande, givande och stundtals humoristisk inblick i hur det är att leda människor med hög intelligens.” Det stämmer förvisso med dess innehåll men jag vill säga att den är mer användbar än så, de svårigheter Orski stött på när det gäller att leda mensaner är inte helt olika problemen i andra föreningar och även företag, hennes tankar och tips kan alltså vara till nytta för många även utanför Mensas medlemsmatrikel. Det här är en bok med handgripliga tips och metoder, ibland enkla och självklara men ofta bortglömda.
Konsten att valla katter väcker mitt intresse på flera plan, bland annat som aktiv inom föreningslivet. Hur man får frivilliga till styrelsen är en fråga alla föreningar ständigt kämpar med och jag ler åt de inre rivaliteter och stridigheter som beskrivs. Det är svårt att engagera medlemmarna men de som har fullt utvecklad ”frivillig-gen” kan bli väldigt engagerade.
Det enda jag fann negativt var att boken är en aning upprepande, samma konstaterande eller tips kommer flera gånger i olika sammanhang. Men det finns alltså mycket att hämta i Konsten att valla katter, för ledare, för föreningsmänniskor, för mensaner och för alla som vill veta mer om Mensa.
Pst: Vet du om att du kan göra ett IQ-test på Mensas hemsida? Tar tio minuter och sen kan du se dina chanser att hamna bland de översta 2 % som platsar i föreningen. Oavsett vad så är det roligt att testa och det är ju bara du själv som ser svaret.