Julskyltning 1943

I förra blogginlägget tipsade jag om en jul-novelltävling med deadline sista juli men även utan novelltävlingar får man som författare inse att de texter man skriver inte alltid sammanfaller med den årstid som pågår utanför skrivarlyan. I min pågående roman har jag nu kontrollerat att mina tankar om julskyltning och julmarknad i 40-talets Sverige stämmer med verkligheten, fått en del extra input och ska nu skicka ut ungdomarna på stan i snöslasket. För man får förstås även kolla hur vädret var och där skiljde sig vintrarna en hel del, 1943 var inte lika kallt som 1942.

Att jag minns tidigt 60-tal, när det inte fanns någonting att göra på söndagar i vanliga fall, hur hemligt det var med papper för skyltfönstren innan skyltsöndagen, hur alla flockades utanför teveaffären med apparater som var påslagna och att det inte gick att gå in i en enda butik eller att handla något – det är en hjälp. Men fanns det julskyltning redan 1943, det blev första kontrollen.  Vad skyltade man med, fanns det redan då rörliga tomtar? Jo, en sån hittade jag på tradera. Hur såg leksakerna ut då, när barnen var vana vid enklare och färre prylar och när det var brist på mycket pga kriget? Jag hittade 40-tals foton där barnen tittar på tåg, hockeyrör och dockvagn innanför skyltfönstren. Vad som förvånade var att man även under kriget hade tända granslingor över gatorna.

Men nu ska jag skicka ut grabbarna och se om de också blir förvånade. De är flyktingar från Norge, var de vana vid julskyltning tro? Mer att kolla upp i sommarvärmen!

Passar på att önska alla en trevlig skrivarsommar!

This entry was posted in #Blogg52 and tagged . Bookmark the permalink.

2 Responses to Julskyltning 1943

  1. Tora greve says:

    Jag kommer inte ihåg någon julskyltning under kriget, vet inte om det fanns. Inga varor fanns att köpa. Men på 1940-talet efter kriget var vår favoritjulskyltning ett elektriskt tåg som gick på en bana inne i en leksaksaffär som vi kunde titta in i genom skyltfönstret. Banan täckte hela golvet i affären. Någon annanstans fanns en nickande jultomte från USA. Far brukade visa film på en duk i skyltfönstret i sin affär. Det var alla möjliga filmer, folk skockades utanför bara det var något som rörde sig. Men filmerna sågs ju bak-och-fram.

    • Eva says:

      Tack Tora! Det var ju alldeles perfekt att få denna input från dig!!! Jag har försökt googla men utan att hitta något så det var helt ovärderligt. Då har han säkert känt till företeelsen i alla fall och jag kan använda dina erfarenheter för julskyltningen i Sverige. Det med film var roligt! Som när alla stod utanför radioaffären och såg på TV 1961. Känns lite som att det kanske var roligare förr, innan alla hade tillgång till allt …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.